Egentid och stress

Knasigt. Det är vad det är. Helt galet. Men när den där egentiden infaller så är det så lätt att stressa i gång och speeda runt för det är så mycket som ska hinnas med.

Lugn och fin.

Leksaker återuppstår

Den ömma modern har nu tagit fram de "beslagtagna"leksakerna. Tystnaden från barnens rum är andäktig.

När livet förändras

Visst förändras livet när man blir förälder. Igår kväll när jag speedade jag runt på Kantarellen (=matvarubutik....) utan inköpslista och ryckte åt mig ett paket blöjor fnissade jag lite för mig själv. Det var så fullt i vagnen så jag la paketet under vagnkorgen. På den plats där en platta öl lämpligast placeras. Inte för att vi brukade köpa så många plattor öl innan vi blev föräldrar men nu var det så tydligt vilken prioritering som gjordes.

I vagnen fanns istället två flaskor Sol-öl. Inköpta med lite nostalgi. Och ett löfte om ett fördelaktigt pris.

En länk till

En länk till för dig som vill tro att du befinner dig i NY. Hittar till de där mysiga restaurangerna, har hemmafest och bortafest och mingel och vänfest och jobbfest, gör små resor och ...

Med ojämna mellanrum hamnar jag här. Och mättar både mage, intryck och konsumtionsbehov på en och samma gång. Som en liten minisemester.

Award

Jag brukar hamnar hos En ekomamma i stan när jag är ute på bloggingtur. Nu har jag fått en utmärkelse och en hälsning från henne att länka till fem andra bloggar som jag tycker ska få en utmärkelse.

Jag tackar och bockar och skickar er raskt vidare till:

Karins miljöblogg
Kärlek hur fan gör man?
Fröken Ekoreko
Longfu and the world
Lite enklare

Nu ut och puffa lite på Molly så hon somnar i kväll...

Chokladbröd

Efter Molly och Agnes kakfest i Mollys säng lovade jag recept på dessa ljuvliga kakor. Passar lika bra direkt från frysen. Det är iallafall så jag oftast äter dem. Både nu och när jag som liten nallade kakor utan att mamma såg....

Mammas chokladbröd
200 gram smör
3 msk kakao
3 tsk vaniljsocker
5 dl vetemjöl
2 dl socker

Gräddas mitt i ugnen på 175 grader i ca 10 minuter

Rör margarinet och vaniljsockret mjukt. Blanda mjöl och kakao och rör ner i bunken. Rör ihop och tillsätt sedan lite socker i taget. Jag brukar använda degkrokarna på elvispen till allt... Dela degen i fyra delar och rulla till fyra långa korvar. Lägg två korvar på varje plåt. In i ugnen och låt sedan svalna något innan du skär små kakor (som kokakakor).

För övrigt ska jag prova att röra ner riven squash i nästa kladdkaka jag gör. Vi börjar bli lite gottegrisar här så med zucchini i kakan så kan en bit även innehålla vitamin C, vitamin A, folsyra och kalium. Återkommer om det lyckas...

Är det dags nu?

Kiss och bajsåldern? SVT hjälper iallafall till med sitt program "Biss och Kajs". Molly springer omkring och mumlar bajskorv , sjunger bajskorv....

Och nu när jag lyssnar på Bompa nu så avslutas programmet med:

Hejdå alla bajskorvar där hemma!

Om Biss och Kajs
Långt ner i kloakerna bor bajskorven Kajs och kisstrålen Biss. Äntligen har de fått en egen talkshow. Varje vecka bjuder de kända gäster som Munnen, Rumpan och Bloddroppen. Ämnena som avhandlas är pruttar, svett, kiss och annat som kommer ut ur kroppen.

Miffy på japanska

Molly gillat Miffy. Jag tror tycke uppstod på riktigt på Rädda Barnens Öppna förskola. Där skickas mjukis-Miffy runt i ringen på sångstunden.

Vi har inga filmer med Miffy, men youtubes oändliga möjligheter nyttjas. Det längsta programmet som jag hittade igår var japanska Miffy. Klick klick - knappt 10 minuter Miffy på japanska och Molly var nöjd.

Idag önskades Miffy igen. Samma program klickades igång med samma intresse. Jag lagade mat och hjälpte sedan att klicka fram Miffy på italienska. Den versionen var mer rockig. Hård musik och Miffy som lekte. Små avlastningar i vardagen.

Kanske även bra för kommande språkinlärning?!

Frys pannkakssmeten

På nyheterna var det ett inslag om all mat som slängs i vår rika del av världen. Ett handfast tips som jag ska lägga bakom örat var att frysa pannkakssmet. En månad håller det sig i frysen.

Inslaget berättade bland annat att det totala matsvinnet i EU motsvarar 179 kilo slängd mat per person - varje år. Knas! Inte så smart för miljön, eller plånboken.

Andra tips som livsmedleverket bjuder på
1. Planera ditt inköp och köp inte mer än ditt hushåll gör av med.
2. Ät upp maten i tid och håll koll på maten i kylskåp och frys.
3. Förvara dina livsmedel rätt, t.ex. frukt i kylskåp för längre hållbarhet.
4. Släng inte bara för att bäst före-datum har passerat. Titta, lukta och smaka.
5. Ta hand om dina rester, gör en plockmåltid eller frys in.

Botemedel för shoppingsugna

Bild från Sveriges radio där Bob Hansson sommarpratade jul 2003. Klicka på bilden så hittar du sommarpratet.

Ett plagg som fått människor att lida kan aldrig vara ett vackert plagg.

/Mahatma Gandhi/Bob Hansson

Bob Hanssons bok Vips så blev det liv var min kvällslektyr runt jul. Ett lästips!

På Bob Hanssons blogg hittade jag ett stycke ur boken som handlar om den indiska klädindustrin. Bob är i Indien och har handlöst förälskat sig i en indisk kvinna. Innan det kan bli aktuellt för någon närmare relation måste han, av olika anledningar, träffa alla hennes bröder och bli "godkänd". I detta avsnitt är han hos en av bröderna, ägaren av en klädfabrik, och ska nu arbeta i industrin.

- Sir, I think it’s factory time.
Betjänten log och förde huvudet åt sidan som en fågel. Genom fönstret hördes radioskval och någon gata bort skällde hundar.

På vägen åkte vi förbi ett landskap med torkande tyger i alla möjliga färger. Fotbollsplansstora områden täckta av orange och rosa tyger. Kilometerlånga ställningar med röda och ljusblå sjok som fladdrade i vinden. Som en oändlig åker där det enda som växte var färg.

När vi kom fram låg ångorna täta över fabriken. Jag visades runt. Blekning, färgning och tillskärning och till sist en stor sal full av tunna bruna människor som sydde. Allt Neendi tillverkade var export quality. Han sålde till Europa, mest Polen men också Schweiz.

- Do you know how to sew?
Jag skakade oroligt på huvudet.

- Ok. Then you can start with bleaching. It’s very important to know everything from the start.
Vad menade han? Skulle jag bleka kläder?

Läs vidare om vad Bob upplever under sin dag i fabriken här >>>

Jag åkte till Stockholm efter att ha läst boken och kom hem med en slips från Myrorna med elefanter på. Någon gång kan den nog hamna runt min svågers hals (hans fru samlar på elefanter....).

Slutsats. Just det stycket i boken dämpar ditt intresse för att konsumera mera.

Syskonkärlek

Dagens syskonkärlek....

Jag sitter vid datorn och söker recept för att använda ruccolan som blivit över. Hittar ruccolapesto och läser. Tycker mig höra tassade steg i köket, men fortsätter läsa.

Tjejerna leker bättre och bättre tillsammans och nu är de i sitt rum. När jag någon minut senare styr stegen mot hallen och kikar in i tjejernas rum så ser jag två skruttungar sittandes i Mollys säng. Med var sin sked. Kaksmulor überalles*. Molly matar Agnes med sked full med krossade chokladkakor.

De tassande stegen jag tyckte mig höra var Molly som tassade in i köket, hämtade kakor från plåten och så företagsamt såg till att både hon och Agnes fick en sked.

Återkommer med receptet på chokladbröd som de ljuvliga kakorna kallas.
___________________
*) Überalles. OK - det var en överdrift. Molly hade skött det hyfsat snyggt faktiskt. Så snyggt en 2,5åring nu kan äta småkakor i en säng.

Slå följe för freden

Som följeslagare deltar du bla vid demonstrationer. Här är en bild från en demonstration vid Beit Umar mot bygget av muren. En israelisk kvinna och en palestinsk man under paraplyet. Båda kommer från organisationen The parents circle - en organisation som samlar över 600 familjer berövats en nära anhörig i konflikten.

Du som följt bloggen ett tag vet att jag varit följeslagare i Israel/Palestina. Om du inte visste det kanske du undrat lite varför jag med ojämna mellanrum hamnar i det där heliga håliga landet. Min tid som följeslagare är en av anledningarna. Så nu vet du det.

Och nu har du chansen att göra det samma. Ansökningstiden går ut 5 februari. Läs mer på Sveriges Kristna Råds hemsida >>>

Mögelguiden

Det slängs tyvärr allt mer mat. Mat som skulle gå helt bra att äta. Enligt en sammanställning som svenksa livsmedelsverket har gjort slänger hushållen cirka 56 kilo fullt ätliga livsmedel per person och år. Helt galet.

Så nu när vi skulle äta scones till fikat och julklappssylten från Åsa såg liiiiite luden ut så sökte jag fakta innan jag slängde. Och ringde Åsa för att kolla hur mycket socker hon haft i sylten (har inverkan på om du kan ta bort övre lagret eller måste slänga).

Vår sylt hamnade i komposten. Här läser du om sylt och andra livsmedel >>>

Tacksamhet?

Vidgar begreppet lite:


Istället för att klaga över att vi inte har allt vi önskar oss borde vi vara tacksamma över att vi inte fått allt vi förtjänar.

Kommentars-knas

Jenny! Det är knas i kommentarsfältet. Därför har jag inte svarat på din fråga.

Här kommer svar på sovtidefrågan. Agnes är lite över året och sover nu bara en gång om dagen. 2-3 timmar blir det ute i vagnen efter lunch vid ca 12. Hon vaknar vid kl. 7.30-8.00 på morgonen och somnar vid kl. 20.15-20.45 på kvällen.

Over and out!

Indien - yes!

Nu ska ni få hänga med på äventyr. Mina vänner Åsa och Johan gör det andra drömmer om. Eller? Kanske är det bara jag som drömmer om fler resor?

Vill ni läsa om "Indienäventyr med två små knattar" så klicka vidare här >>>

Mr W

Lånar Fröken Ekorekos fina ord och film...

Låt oss avsluta jobbveckan och starta helgen klarsynt med den här filmen. Kontenta: Alla vill komma till nytta. Alla har potential.

Nytt... tror jag

Två sovande barn. Och nya rutiner. Enligt önskemål.

Agnes sover ingen förmiddagssömn utan hänger med vaken fram till lunch och somnar vid kl. 12-12.30. Hon sover ännu och är alltså inne på sin tredje sovtimme. Det ger egen tid med Molly så idag öppnade vi upp dockservisen i porslin.

Molly somnar strax efter 14. Vi ska se hur länge hon sover, men framförallt när hon hittar John Blund i kväll. Det börjar bli slut på de där middagssovningarna tror jag.

Over and out!

************
Till alla ickeföräldrar, alla som inte har barn i just 1 och 2,5 årsåldern (som jag antar, med full förståelse, bokstavligen skiter i sovtider) bjuder jag på en bra låt istället >>>
************

London nästa

Eller inte. Läste på en mammablogg om Lofsan som gjort London ensam med två barn i Molly och Agnes ålder.

Kanske det inte blir London men lite inspiration av att ta sig ut med båda tjejerna. Vi tar oss till barnmusiken iallafall. Och handlar. Och till parkverksamheten. Och till.......

Att se människan bakom tygbiten var för svårt

Cherin bloggar nu på egen blogg (tidigare här).

Hon är rent krasst den enda muslim i hijab jag känner i Norden. Hon var den första muslim som fick mig att på riktigt se utanför den "offerroll" som ofta tillskrivs kvinnor i sjal.

Det senaste inlägget handlar om vardagsrasism och avslutas Att se människan bakom tygbiten var för svårt.

Blogga eller inte

Ja, det är frågan? Hur som. I väntan på svaret skriver jag............

Jag snubblade över texten nedan, skriven av en medlem i CPT. Christian Peacemaker team. En organisation som har vänt på det här med att göra militärtjänstgöring. De gör fredstjänstgöring. De finns i bla Irak, Palestina och Colombia. Redo att dö för fred. Det är ofta äldre från USA, Kanada och England. Åtminstone de jag träffat.

January 5, 2012 – Hebron, Palestine

Welcoming the Enemy
“CPT! CPT! Come, come! The soldiers have a man!” Her voice startled me. Jean, Rosie, and I had been on afternoon patrol, but I had lagged behind to look at a few shops in Hebron’s Old City. Though I did not know the woman requesting my presence, she knew who I was because of my red hat and gray vest bearing the Christian Peacemaker Team logo. I was alone, inexperienced in the field.

Four soldiers stood in a semicircle next to a wall. One was pointing a gun at a Palestinian man; another had the Palestinian’s green identification card and was radioing his headquarters to check the ID. They do this from time to time—randomly check the IDs of passersby. As far as I can tell, no rationale exists for their method of choosing whom to check; the superior gives the command to check IDs, so they check IDs. For the soldiers, the agenda of the Palestinian or timeframe are not important. If a soldier wants to check an ID, then the Palestinian must stand there and wait. This man was not even crossing a checkpoint. He was walking through the Old City like everyone else.

“Why are you holding this man,” I said to one of the soldiers in the middle. “What did he do?” No answer. “Why do you need to check his ID?” The soldier looked up at my eyes, with seeming disdain, but said nothing. I turned to the man pointing the gun at the detainee. “Why are you pointing a gun at him? What did he do?” Still no response.

I began photographing and videoing with shaking hands. I had never before confronted someone carrying an automatic weapon, much less six people. After only a few minutes, however, the ID cleared, and the soldiers released the Palestinian.

Trailing them by only a few feet, I followed them as they walked in two lines, three to a line, and seemed to be practicing some kind of drill. Periodically, a couple would lift their rifles up, briefly taking aim at houses above, or down alleyways.

As they approached the end of the Old City, one of the soldiers in the back turned and quickly pointed the barrel of his weapon into an elderly man’s shop. The store owner sat out in front, his head just beneath the level of the gun’s barrel. He simply looked up at the soldiers passing his shop, bowed his head, lifted up his hand, palm upwards, and said, “Ahlan wasahlan, you are most welcome.” His response so caught me off guard I laughed out loud. Here was an IDF soldier, a member of the military occupying this Palestinian man’s land, who walked the streets of Hebron to protect the Jewish settlers who were illegally taking more and more land from this man and his people. In short, there walked his enemy.

And this Muslim man extended his hand in humble invitation. Resistance.

Kraft och glädje

Två så viktiga ord.

K R A F T & G L Ä D J E

Dessa kom på nyårsaftonsnatten i sms-form. Som en påminnelse, som ett medskick inför det stundande året. Jag har faktiskt lite oro i magen för hur det ska gå.

Men jag ska ta med mig kraften. Kraften att orka. Orka vara i nuet. I framtiden. Orka planera. Orka vara pedagog. Orka. Kraft att stå. Kraft att ge stöd. Kraft.

Och jag ska ta med mig glädjen. Glädjen att leva. Glädjen att se allt det fina. Glädje att ha möjligheter. Glädje att ha. Glädje att ge. Glädje att orka.

G L Ä D J E & K R A F T