Lev mer på mindre

Hittade läsprov på boken "Lev mer på mindre". Inspiration, men också recept som känns igen. Kanske det blir rundgång i lev-enklare-världen. Hur som helst så tyckte jag om det jag såg.

Tjuvläs här >>>

Loppisfynd

Igår drog jag och Åsa ut på loppisäventyr till en kvinna som skulle flytta till mindre och bjöd hem folk till sitt hus för att köpa bort det hon inte ville flytta med. En rolig idé och lite lustigt att gå och rota i någons skåp och lådor. Kanske var det därför som jag hittade den i princip nya gjutjärnsgrytan först efter typ tredje varvet i köket?

Det är något som jag iallafall lärt mig nu när jag mer och mer handlar på loppis. Det tar tid att hitta saker och jag ser inte fynden direkt utan måste gå en extra runda, eller två för att ta in allt (och sortera bort krimskramset).

Gjutjärnsgrytan visade sig vara en ostfonduegryta men den fungerade helt bra att laga dagens grönsaksgryta i också. Jag tog grytan, ett medicinskåp, en äppelurkärnare (som jag riktigt var på jakt efter) och lite annat smått och gott till en summa under grytans inköpspris på 549 kr. Jag tror minsann att jag börjar bli hyfast bra på det här med loppis.

Ett rengöringstips för gjutjärn är salt. Diskmedel är big NO NO, men köper man loppis så vill man ju göra rent den extra och inte bara använda hett vatten. Detta testades på vår egna gamla panna i helgen och jag följde "Morotslivs" instruktioner:

Storstäda stekpannan
Häll grovsalt i din stekpanna så att botten täcks med ett ca 5mm tjockt lager. Sätt pannan på spisen och ha värmen på max, låt stå i ca 30 minuter. Skaka om emellanåt. Saltet kommer nu att dra ur allt fastbränt fett ur pannan så att den blir fin igen. Häll sen bort saltet och låt pannan svalna.

Du kan sen även olja in din stekpanna för att undvika att maten bränner fast de första gångerna. Häll olja i pannan så att det täcker hela botten. Sätt pannan på spisen på mycket svag värme. Låt oljan sakta värmas in i pannan i ca 15 minuter. Skaka hela tiden, om den torkar ur små fläckar så har du för hög värme. Häll sen bort all olja och torka ur pannan med vanligt hushållspapper.

Fred på jorden

På radion berättar nyhetsuppläsaren att vapenförsäljningen ökar. Galen galen värld.

Kolla in länken där Sven Melander till slut kan konstatera att svenska barn önskar sig fred på jorden >>>

En önskan som vi vuxna har liiiite svårt att leva upp till.

Den där stängda gatan

Fem år sedan jag skrev om den stängda gatan i Hebron. Idag lånar jag text av en annan följeslagare på plats - Maria Kabatanya

***************

Open Shuhada street day 24 februari 2012

Separation
We walk on a winding, tarmac road leading up the hill to the Israeli settlement of Kiryat Arba.1 Palestinian homes line the street to the left and right. Checkpoints and watch towers, manned by Israeli soldiers, are a recurrent sight. A group of soldiers look down the road from the rooftop of a building ahead of us. They watch the Palestinians and Israeli settlers walking on the road. They watch us in our EAPPI vests.2 Israeli army jeeps and settler cars occasionally pass us on the road. It is a road that, despite the abundance of Palestinian homes in the area, only a few Palestinians with permits are allowed to drive on. It is a road that setters can use as they please.

It is late Saturday afternoon. Young Israeli soldiers stand at different locations along the road leading up to the settlement, all the way up the hill. Guns close to their chests and hips. The green silhouette of their army uniforms and berets stand out on the horizon, that’s otherwise dominated by the grey colour of the wire fence enclosing the settlement they guard in the background. The tarmac road leads up to both Palestinian houses and to the settlement. Two settlers make their way down the road from the settlement. Chatting as they approach and greet the soldiers. A group of Palestinian women make their way down the hill from a house just outside the settlement fence. Unlike the settlers, the women do not use the road. Walking instead on the hilly fields on the side of the road. For they are not allowed to use the road on Saturday.

A line of concrete blocks form a boundary line between the tarmac road and Palestinian homes to the side of the road. Two Palestinian boys with a bicycle make their way down the hill. Negotiating the stony, uneven surface of the path to the side of the concrete block. For they are not allowed to walk on the road. The boys approach an area where an Israeli soldier stands. The settlers approach the same area on the tarmac road. The soldier signals for the boys to stop. He escorts the settlers for a short distance as they pass by. The boys are allowed to continue on only when the settlers are at a distance. And they are only allowed to walk on the side of the concrete barrier. Not on the road. We witness separation.

We approach the soldier and ask why the Palestinians have to walk in the fields and on the ditch-like path on the side, while the settlers use the road. “It is the Sabbath today and the settlers are on their way to pray so only they are allowed to use the tarmac road. We do not want trouble. We keep the Israelis and Palestinians apart so that nobody gets attacked by somebody. That is why the Palestinians are not allowed to use the road on Saturdays”, he explains.

It is the story of a policy of separation. A scenario that is not unique to this particular road in Hebron. We witness it on Al Sahla street, where Palestinians are not allowed to walk on the road. Using instead a narrow walkway separated from the tarmac road which is reserved for settlers. Israeli soldiers stand at checkpoints on this street and fiercely enforce this policy. Any Palestinian that would attempt to walk on the road is normally shouted at and pushed back by soldiers. Palestinians with homes along Al Sahla street must have permits which they must show the soldiers in order to be allowed on this street, in order to access their homes.

We witness the separation policy also on Shuhada street.3 On parts of it Palestinians are allowed to walk, but not drive. On other parts of it Palestinians are forbidden to both walk and drive. Settlers can use the entire length of the street as they please. What once used to the commercial center of Hebron, a thriving, bustling street, has for years been closed to Palestinians by Israeli military order.4 It has, since the year 2 000 been forbidden for Palestinians to walk and drive on most parts of Shuhada street. Not just on Saturdays, but everyday. We witness a policy of separation in the name of protecting the settlers.5 Separation in the absence of, in the place of enduring peace.

Maria Kabatanya, Hebron

1 Settlements are communities that have been built on land occupied by Israel in breach of international humanitarian law. Settlements have been built in the Occupied Palestinian Territories during the 40 year occupation, with political, military and and financial support from the Israeli government. Settlements have been built on land confiscated from Palestinians through military order. http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=971

2 The Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI) brings internationals to the West Bank to experience life under occupation. Ecumenical Accompaniers (EAs) provide protective presence to vulnerable communities, monitor and report human rights abuses and support Palestinians and Israelis working together for peace. When they return home, EAs campaign for a just and peaceful resolution to the Israeli/Palestinian conflict through an end to the occupation, respect for international law and implementation of UN resolutions. http://www.eappi.org/

3 Closures, http://www.tiph.org/en/About_Hebron/Hebron_today/

4 Shuhada street, The Dying Heart of Hebron. http://www.eappi.org/index.php?id=75735 Hebron City Center, http://www.btselem.org/hebron

Våga fråga

Jag är på stan. Solo.

Uppdrag: Inläsning och sortering av tankar inför mitt uppdrag på Litteraturdagarna, att moderera samtal utifrån rubriken: "Vem i hela världen kan vi lita på? Om att äga sanningen om vad som syns i horisonten."

På väg till lunchen hör jag en lillkille fråga sin pappa:

Pappa, men hur hamnar stenen i skon?

Lärdom. Barnets perspektiv. Våga fråga. Sanningen är inte alltid sann.

Ett knapptryck bort från Barcelona

Jag glömmer bort Liz blogg på mina bloggrundor. Nu kikade jag in där igen och blev fylld av fina bilder och hastigt meddragen till Tempel bar där jag fick dela hennes minnen men också fara vidare i min egen minnesbana från tiden i Dublin.

Hon har dessutom satt ihop en Barcelonaguide så i väntan på det riktiga besöket ska jag ta mig dit genom Liz guide.

Kanske till och med bättre än verkligheten? Definitift klimatsmart så här i Ekofasta-tider!

Dagens eko

Så här på Askonsdagen och inledningen av fastan blir Dagens Eko tips om att Ekofasta.

Fastlagsbrasa blev klotgrill

Utsikt när det inte är vinter och snålblås...

Igår bjöd vädret på både sprakande vintersol och kylig vind. När vi skulle tända brasan för att grilla och avsluta med semlor blåste det för hårt för att det skulle bli trevlig samkväm runt brasan.


Det blev ändrade planer. Grillen tändes istället utanför svärföräldrarnas hus, maten åts ute men sedan gick vi in och drack kaffe och avnjöt fastlagsbullar. Innan hade vi också hunnit med fika på bron i form av apelsinklyftor och lite pulkaåkning. Utevistelse behöver inte vara så krångligt. Det gäller bara att komma sig iväg.

Medierna granskar media

Talespersonen för bosättarna i Hebron filmar en man TIPH - den organisation som guidade Björklund i Hebron.

Media granskas i radioprogrammet Medierna. Programmet rekommenderas!

I senaste programmet tar de upp SVTs inslag om de israeliska bosättarnas attack mot vice statsminister Björklund som jag skrev om tidigare på bloggen. Lyssna (26 minuter in i programmet) här >>>

This is a man's world

Blir lite lätt illamående. Och inte utav för många fastlagsbullar utan av gubbsen. Efter att ha sett Svante Tidholms dokumentär Som en pascha och fått förmånen att lyssna till hans resonemang efteråt liksom vänder det sig i magen när jag hör om nyheterna att Dominique Strauss Kahn.

IMF-gubben kom undan i USA efter att högst troligen våldtagit en städerska och nu förhörs han om medverkan på en sexfest och ev koppleri. Hans advokat lär ha försökt vända på steken och frågan i försvar; går det att se om en naken kvinna är prostituerad.

I mitt huvud spelas galna bilderna från Tidholms dokumentär om höghusbordellen i Köln upp. Och tankarna på vilket samhälle som mina flickor kommer att möta.

This is a man's world...

Over and out - lätt deprimerad trots solskenet....

Titta på intervjun med Tidholm och se filmen.

*******
Uppdatering: Läs en artikel om filmvisningen på Åland och sammanfattad bakgrundsinfo här
******

Palestinska köket

Efter mina fest- och matplaner kom jag ihåg ett radioprogram jag missat att lyssna på.

Meny i P1 besökte Abeer Assali i december och fick inspiration från Nablus på Västbanken >>>

Att komma till insikt

Igår kväll på yogagolvet kom jag till insikt. Det var meditation och jag försökt fokusera, eller inte fokusera på alla tankar som trängde på. Det var då jag kom på ett viktigt inköp jag måste göra.

En termometer så jag kan laga falafel. Jag är lite harig när det gäller het olja så en termometer skulle vara lösningen på min längtan efter riktigt goda falafelbollar.

Så började alltså meditationen och sedan fortsatte den med att planera en fest med fokus på det där heliga håliga landet. Idén bottnar i att jag höll en föreläsning om min tid som följeslagare igen i början på året. En av mina nya vänner ville gärna komma men kunde inte. Så en fest för några vänninor är det jag tänker. En blandad skara. Vi ska se om det blir av, men planeringen fortsatte på yogamattan:

1. Mingel med dricka och tilltugg


2. Att slå följe för fred - eller vad var det Lotta nu gjorde där borta? Kartor, bilder och berättelser


3. Bad - festen får nog bli i sommar för det ska vara möjligt att simma i sjön, bada bastu och ta det lungt på vår veranda.


4. Mat! Rätter som for där i huvudet på yogagolvet var falafel, pitabröd, hoummus, friterad blomkål, baba ganoush, labneh, tabouli och var kan jag köpa zatar? Till maten serveras vatten och libanesiskt vin. Funderade också på om jag skulle laga maklobe i en vegetarisk variant.

Inser att festen måste verkligen vara i sommar för att jag ska kunna plocka persilja och mynta i landet. Kanske det var en mening med att jag satte persilja i växthuset. Tidig skörd var förhoppningen.

Vi ska se när denna fest blir av. Inshalla! Be'esrat hashem!

Gröna grodan på bananen....

Det är så lätt att tro att bara för att det sitter en klistermärksgroda på en banan så är den obesprutad....... Men icke sa nicke!

Läs en kort guide (fin sammanfattning på slutet) på Fröken Ekorekos blog >>>

Agnes försenade 1 års kontroll

Mycket heligt håligt land på bloggen på sistone, men nu en nyhet från lokalavdelningen.

Agnes vägde in på 12 kg på den försenade 1 årskontrollen. Och reser sig ståtligt i en reslig höjd av 82 cm. En lågoddsare är att hon släpper sargen i morgon och börjar gå för egen maskin.

Anat Cohen attackerade Björklund?

Vem var då kvinnan som attackerade Björklund i Hebron?

Mycket tyder på att det var Anat Cohen. Googla det om intresset finns. Kort kan jag säga att henne vill jag inte möta i en mörk (eller ljus) gränd!

I en artikel i New Yorker från 2004 beskrivs hon

Anat Cohen is known, even among Hebron’s Jews, who are some of the least placatory of all the settlers, for her ferocity. According to Army commanders, she has cursed and insulted soldiers, and assaulted Arabs. The first time we met, she told me that she was a soldier of God.

SVT ger schablonbilden när Björklund attackeras?

Hebron - galenskapens stad. Här en bild på israeliska militärposteringar på palestinska hem i området Tel rumeida, området "ovanför" gatan där Björklund attackerade.

SVT intervjuar Jan Björklund om attacken. De påstår först att det var en man som attackerade honom och sedan följer intervjun med Björklund.

Det var en kvinna som attackerade Björklund. Kanske en petitess men det fantastiska var att de sedan lyckades undvika att säga att det var en israeliska bosättare som angripit Björklund och sedan lät SVT arkivbilder på stenkastande palestinier rulla på i bakgrunden för att inrama berättelsen om incidenten.

Kanske omedvetet men det säger någonting om schablonbilden av palestinier. Om konflikten. Och hur SVT förmedlar den.

Se inslaget här

Välkommen till vardagen

Attacken mot Jan Björklund i Hebron blir liksom så surealistisk på något sätt. Läser på en blogg som beskriver mina tankar.

Jaha det var oväntat, att jag klarade mig oattackerad i tre månader i Hebron men att Jan Björklund blev attackerad av de människor han kräver att palestinierna ska sluta fred med innan han och Folkpartiet kan erkänna Palestina, var oväntat.

Jag klarade mig undan fysiska angrepp, men bosättarna hann dock med mordhot, glåpord och kasta ägg och sten mot mig.

De är inte vilka som helst. Bosättarna. Björklund attackerades av en kvinna utan vapen vad det verkar som. Citatet av Jan Björklunds presschef Anders Andrén är oslagbart.

- Men runt om fanns andra bosättare som bar sina vapen synliga.

Nähää! Välkommen till Hebron! Välkommen till verkligheten! Välkommen till vardagen! I Hebron är det bosättarna som får bära vapen. Öppet. Ungefär som en liten handväska hänger vapnet på ryggen, eller i hölster vid höften. Till detta kan du lägga den israeliska militära vapenarsenalen. Detta i kontrast till palestinierna som bor i det område Björklund blev attackerad. De får inte ha köksknivar hemma. Slaktarn styckar köttet innan det bärs hem. Ja, bärs hem, för bil får bara israeler köra i detta område.

Resultatet av attacken mot Björklund blev att rundturen avbröts. Våldet vann. Nu slapp Björklund se hur palestinierna som bor på den där förbjudna gatan måste klättra bakvägen på taken för att komma till sina hem. Nu slapp han se att deras ballkonger ser ut som burar när de är klädda i galler för att skydda sig mot attacker från israleiska bosättare. Nu slapp han se ockupationens konsekvens när den är riktigt skarp.

Björklunds delegation var inte den första på hög politisk nivå i Hebron och jag hoppas verkligen inte att det blev den sista. Risken finns nog att det kommer ta tid innan militären släpper in en ny delegation. En israelisk organisation bestående av fd soldater i just Hebron har med varierad framgång arrangerat rundturer. Även de har attackerats av bosättarna, för att militären sedan hävdar att de inte kan garantera säkerheten och avbryta rundturen.

Vill du fortsätta följa vardagen i Hebron när nyhetsskrimret lagt sig över Björklunds intressanta möte så rekommenderar jag bla

Sveriges Kristna Råds hemsida >>>
EAPPIs twitter
CPT >>>

Välkommen till Hebron Björklund!

Segregerade gatan Shuhada street i Hebron, Februari 2012 (photo: Hithabrut-Tarabut). Fördelning av gatans yta? Palestinier till vänster (tillåts endast gå), israeler till höger (får både gå och använda bil).

Välkommen till Hebron Björklund! Förlåt, men den första reaktionen när jag läser att Jan Björklund blivit attackerad av israreliska bosättare i Hebron är... skratt.

Och skrattet, som dock fastnar i halsen, bottnar i Björklund ovilja att erkänna en palestinsk stat. Nu blir han istället attackerad av israeliska bosättare och fick uppleva den vardag som palestrinierna lever i. Synd att besöket avbröts och hoppas att det inte leder till att armén inte tillåter fler stats- och delegationsbesök. En eloge till Björklund att han faktiskt var i Hebron!

Rubriken till detta inlägg kom spontant upp i mitt huvud och bottnar sig dels på min tid i Hebron och dokumentären Välkommen till Hebron som visar vardagen i denna delade stad på det av Israel ockuperade Västbanken.

Lånar barnläkarens ord

Barnläkaren Lars H Gustafsson bloggar (läs hela inlägget här):

Jag får lust att ropa: Lägg av, killar! Vi har inte tid med sådant här! Det finns alldeles för mycket att göra! Så låt oss återgå till dagordningen:

Sedan 1993 tycks sexuellt våld mot civila ha blivit än vanligare och allt mer systematiskt använt i väpnade konflikter. Det finns kvinnliga förövare, och pojkar våldtas ibland. Men de allra flesta förövare är män. Och offren är oftast kvinnor och unga flickor. Barn med andra ord.

Barnsexturismen är fortfarande skrämmande vanlig. Det finns kvinnor som utnyttjar småpojkar. Men det är långt vanligare att män köper sexuella tjänster av barn. Ibland av pojkar. Men mycket oftare av flickor.

I våra familjer pågår fortfarande våld av ibland brutalt slag. Barn blir vittnen till detta. Det finns kvinnor som brukar våld mot sin partner. Men det grova våldet, med de allvarliga skadorna, står oftast män för.

Allt våld ska bekämpas. Vi har alla ett gemensamt ansvar för det. Men så länge män står för det grövsta och mest förödande våldet ligger att särskilt ansvar på oss som män att fortsätta samtalet om vad det beror på – och vad vi kan göra åt det hela. I den meningen har ingenting förändrats sedan 1993.

Och låt oss inte glömma barnen!

Köp inte grisen i säcken

Quinoa och havregrynsgröt lät så bra där paketet stod i hyllan. Jag köpte ett paket men när jag sedan tittade närmare på innehållsförteckningen insåg jag att det inte var mycket quinoa där bland havregrynen. 5 procent närmare bestämt. Gröten var helt OK vad jag minns men jag köpte den inte fler gånger.

Eftersom gröt är det vi äter i princip alla dagar är det kul med variation. Så när jag hittade en påse quinoaflakes i butikenhyllan så fick den följa med hem. Perfekt att blanda quinoaflingor i havregrynen. Betydligt förmånligare än den färdigblandade påsen.

Dessutom ekologiskt för hela slanten.

Jag är orädd till dumhetens gräns

Foto: Rachalea Tonta (min polska följeslagarkollega)

Vardag i Hebron. Israeliska soldare patrullerar i Gamla stans gränder. Mitt hjärta går sönder när påminns om lilla pojken i vänstra hörnet.

"Var du inte rädd?" är den fråga som oftast ställts när jag i olika sammanhang pratat om hur det var att bo i Hebron på Västbanken.

För några dagar sedan hittade jag det bästa svaret på den frågan; Jag är orädd till dumhetens gräns. Svaret läste jag på på Lars H Gustafssons blogg.

Det är precis så jag vill leva. Både här och där.

Bitterfittan

Som blivande mamma finns det tusen böcker att läsa. Höggravid och på väg till bussen som skulle ta mig till färjan och sedan vidare till Åland sprang jag in på Pocketshop, fick syn på Maria Svelands bok Bitterfittan. På omslaget stod ett citat från Hallandspostens recension: "Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken". OK, tänkte jag och köpte.

Egentligen hade jag fått Projektledaren säger upp sig som tips på "måste läsa bok för blivande föräldrar (läs mammor)", men nu blev det Svelands bok.

Detta var den enda bok både jag och sambon läste innan vi fick barn. Hur det påverkat vårt föräldrarskap vet jag inte. Men jag vet att Maria är en skarp kniv i lådan. Igår publicerade hon en artikel i DN - klicka och läs! Hatet som gör mig ­politiskt ­deprimerad

Majspyssel

Bild från EKOLEK

Idag öppnade jag och Molly en påse med Play majs. Riktigt roligt pyssel som beskrivs så här:

Giftfria och klimatsmarta byggbitar av majsstärkelse. Ett material som är fantastiskt roligt att arbeta med, man kan bygga enkelt eller göra det mer avancerat. Det passar väldigt många eftersom man anpassar byggandet efter sin egen förmåga. Med fantasins hjälp kan du åstadkomma nästan vad som helst. Fukta bitarna mot en wettexduk och sätt ihop. Du kan klippa, skära och forma bitarna hur du vill. Materialet fäster på trä, glas, papper och mycket annat. Bygg på pappskivor eller gör fina tittskåp i skokartonger. Toarullar, kartonger och pinnar är bra stöd att bygga runt. Du kan använda riktiga grenar när du gör träd.

Ormen, hunden och gubben som pysslats fram fick sedan följa med på lekäventyr när inte den ömma modern var delaktig.... Och vips så var "ormen i magen" som M förklarade det hela. Tur att vi leker med eko-grejer. Finns att köpa hos EKOLEK eller på Rena smörjan på Åland.

En sockerbagare

Bild från förra årets vegetariska kvällsmat...

Vilken tur att jag får vara hemma. Och, vilken tur att jag var tillbaks och jobbade mellan Agnes och Molly, annars hade jag nog inte riktigt sett tjusningen. Nu passar jag på att vara lite extra huslig. Eller, det är min referensram på att baka egna fastlagsbullar/semlor .

Tack vare bloggen "Bli rik i ditt liv!" hittade jag ett riktigt bra recept på semlor. Jag hade inte riktigt 50 g jäst hemma eftersom knappa 12 g använts till pizza tidigare, men det fungerade ändå.

Det var till och med mer än så. Det blev riktigt lyckat! Jag kunde inte riktigt rulla bullarna men jag delade degen i lagom stora bitar som blev hyfsat runda. Och mjuka. Och goda.

Kändisar i Indien

Det går bra för äventyrarna. Så här skriver de: Looks like we became first page celebreties here in Kottayam, south India. No wonder people were staring even more than usually on the street... Klicka på bilden så får du läsa om deras äventyr.

Pyssla

Molly blir mer och mer intresserad av pyssel. Numera sitter hon klistrad framför TVn när det är "Pysselskogen" (pysselprogram med saker från skogen, typ). Just nu samlar jag idéer om pysselsaker som inte är allt för stora projekt.

Idag fick jag ett tips om flaggtillverkning här. Det kan nog bli av. Lagom nivå. Jag har aldrig riktigt varit en pysslare. Men när vi väl kommer igång är det kul.

Inser att jag ska försöka samla alla olika pysselsaker på ett ställe för att göra pysslande lite enklare.

Lagom nivå blir det. Och bakning är ju som pyssel. Och det är någonting som vi båda gillar.

Uppfostringsinspiration

Ikväll hamnade jag in på en bloggingrunda som tog mig vidare till olika barnuppfostringsbloggar.

Bra - för jag inser att jag har varit nära att hamna i fel hjulspår. Jag gjorde det jag nu förstått är det dumma klassiska "NU åker jag..."

Stärkt möter jag nu morgondagen med matnyttiga alternativ och inspirerande tankar.

”Det är lika bra du kommer nu. För jag åker inte utan dig.”

*********
Lars H Gustafsson >>>
Petra Krantz Lindgren >>>

Dagens EKO

Frosta av frysen

Det positiva med att det är såååå kallt är att vinterns frysavfrostning går smidig.

1. Stäng av frysen
2. Ut med alla frysvaror
3. Se till att ha uppsamlare för allt vatten
4. Åk på barnsång
5. Kom hem med två sovande barn - lägg dem i vagnen och låt dem sova vidare
6. Torka ur frysen
7. Sätt igång frysen igen - in med maten igen när temperaturen är återställd
8. Sätt igång datorn och ta lite egentid. Känns extra bra att blogga om det också......

Grattis - nu är din frys ren och drar mindre el!

Hanna söker feministerna

DN idag...

Mitt svar till Hanna:

Från "hon som bara är hemma" --> heja Hanna! Vi feminister finns! Vi måste bara fixa klart i köket först, sen...

Hanna: Var finns den här feminismen?