Återträff

Palestinsk man på åsna. Vill du läsa om mitt möte med honom så gör det här >>>

I helgen var jag på en återträff för svenskar som varit följeslagare i Israel-Palestina. Jag visste att åtminstone en person från min tid skulle vara där, men när ytterligare en dock upp började tårarna spruta. Hormonell? Javisst! Sedan är det någonting med Lidingö folkhögskola och hela miljön runt följeslagarprogrammet som gör mig så känslomässig. Egentligen kanske inte så konstigt, för bara att tänka på det heliga håliga landet och konflikten borde kanske få alla att fälla en tår. Nåja, det var iallafall en bra dag.

Kära återseenden, nya bekanta, Michael Scultz från Göteborgs universitet föreläste och vi tittade på Bernt Hermeles dokumentärfilm "Min mamma dödades av en självmordsbombare". TYvärr hann jag inte se hela filmen för jag lämnade gruppen tidigare för att hinna med färjan hem.

Jag ska leta rätt på filmen och se klart den. I min letan hittade jag en text på Newsmill av just Bernt Hermele. Jag bara måste ge honom citatplats här om varför han avstod från att manifestera i Stockholms stora synagoga under Gazakriget 2009:

Tror inget blir bättre i det här läget av enögda manifestationer, varken till stöd för Hamas eller Israel, särskilt inte med religiösa övertoner.Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt för att finna en väg framåt och för att klara av att handla mänskligt.