PROisraelisk, PROpalestinsk, PROvadå?

Midsommarfirande med promenad till midsommarstången. Börjar vänja mig vid den åländska (Töftö) varianten och minns inte riktigt när jag såg en "riktig" (=svensk...) senast. Vid pannkaksfikat fick jag lite frågor om manifestationen för internationell rätt i anslutning till att israeliska soldater bordade Ship to Gaza som ordnades i Mariehamn.


- Ja, jag förstår mig inte på det där sa mannen vid bordet. Det är svårt. Olika information från olika sidor. Såjoonääjagvetingajagheller... (=åländska...)


Ja, det är svårt. Hela situationen är komplicerad. Det är livet också. Såjoonääjagvetingajagheller, men vad jag vet är att jag försöker se på konflikten med utgångspåunkten internationell rätt. Och ja, jag vet att redan här kan ju tvister uppstå, eftersom det finns tolkningar... Vad jag också gör att att utgå ifrån mina egna erfarenheter.

När jag var i Gaza och Västbanken första gången våren 1998 öppnades en helt galen värld. Det jag läs om förvandlades till något värre än jag kunde tro. Osloavtalen skulle implementeras, men i verkligheten skedde något helt annat. Vid vägar där både israeler och palestinier skulle få åka, stod palestinier i timmar i kö, isaeliska bosättningar i Gaza och Västbanken byggdes ut och frustrationen bubblade under ytan.

Situationen har knappast blivit bättre. Genom åren har det blivt en rad samtal, föreläsningar, diskussioner och tankar. Det flesta mycket intressanta, men det som stör mig mest är nog dem som vill diskutera och "vinna" diskussionen. Jag har helt enkelt tröttnat på det. Jag har sett för mycket "skit" på plats för att orka ha en argumentationsbatalj. Jag blir bara ledsen. Det intressanta för mig är att få mer kunskap om situationen, om olika infallsvinklar, olika problemställningar, olika lösningar. Inte försöka sätta etiketter på varandra som propalestinsk eller proisraelisk. Inte försöka luska ut "vem som var där först"...


Därför är Anna Veeders blogg en sida jag besöker med ojämna mellanrum. Jag håller inte alltid med, men hon lyfter perspektiven >>>


Maria bloggar också med ojämna mellanrum om The Holyland, men tyvärr bor hon inte kvar i Jerusalem. Hennes inlägg var också läsning med stor behållning >>>


Också en tacksamhetstanke. Denna gång till att jag om en vecka sätter mig på färjan och fritt kan resa var jag vill. Utan murar, rädsla för attentat eller funderingar på om jag ska komma förbi vägspärren. Denna gång mot Örebro.