Tal från manifestationen

Efter Isarels bombningarna i Gaza 2007-2008. Tält uppsatt i bråten i Juhor ad Dik, en by i mitten av Gazaremsan. Foto: Aida Alibegovic/Diakonia october 2009

I går hölls en solidaritetsmanifestation för Gaza i Torget i Mariehamn. Olof Collin var huvudtalare och gjorde det riktigt bra! Jag hoppas kunna lägga upp hans tal här snart. Jag höll också ett kort anförande medan Molly hängde med T med kompis i magen.

Detta var vad jag sa (tidningscitat går inte alltid att lita på... och det är väl inte alltid så lätt att hänga med i allt ordflöde...)

Ship to Gaza hade två mål – att åter sätta Gaza i fokus och att häva blockaden av Gaza. Fartygskonvojen har hittills uppnått ett – att åter sätta Gaza i fokus. Denna lilla landremsa på 360 km². Lika stort eller litet som Saltvik, Eckerö och Brändö tillsammans. Ockuperat av Israel sedan 1967. Här bor en och en halv miljon människor. Hälften av Gazas invånare är under 16 år.

Antalet döda vid dödsskjutningarna i Medelhavet verkar det råda oklarheter kring. Vad som dock är klart är att människor dör och skadas i Gaza. I år har 20 palestinier och tre israeler dödats inne på Gazaremsan. I södra Israel har en person dödats. Ytterligare 74 palestinier och fem israeliska soldater har skadats. Detta enligt FN som i en ständig ström producerar rapporter om situationen i detta heliga håliga land. Fakta finns. Världens ledare vet. Vi är här idag för att påminna dem.

Ship to Gazas andra mål – att häva blockaden av Gaza stoppades brutalt. Gaza har varit under blockad i över 4 år. Fyra år. Stängt för människor och varor. När Gaza bombades sönder julhelgen 2007 hade blockaden redan varat i två år. Hus kan inte återuppbyggas utan cement, vatten kan inte renas utan fungerande vattenreningsverk, el-aggregat behöver bränsle, barn behöver böcker, industrin behöver råvaror. 80 procent av Gazas befolkning är beroende av bistånd och matransoner. Människor berövas rätten till ett värdigt liv.

Vad kan vi göra då? Att stå här i dag är ett sätt. Omvärlden behöver visa sin reaktion. Vi behöver visa världens regeringar att vi inte accepterar Israels övervåld, att det är dags att hitta fredliga vägar från Israels ockupation av Gaza och Västbanken.

Vissa påstår att bojkott är saknar effekt, men jag gör mina val på vad jag vill lägga mina pengar på. Jag tror på en positiv konsumtion. Därför går jag till Emmaus och
handlar palestinsk olivolja. Men en dag som denna tror jag det är flera av oss som låter de israeliska Jaffa-apelsinerna ligga kvar i butiken.

Avslutningsvis önskar jag att jag kunde sia in i framtiden. Styra in händelseförloppet på en väg mot en rättvis fred. Men jag har bara frågor. Vad händer nu? Vad händer när omvärldens fördömanden mot Israel strömmar in? Blir det reell skillnad för människorna? Lättas blockaden i Gaza efter alla dessa år? Öppnas nya vägar eller stängs fler? Hur länge kommer Gaza vara på allas läppar? Hur snabbt glömmer världen? Hur snabbt glömmer du?