Soldaterna

Israeliska soldater och palestinska skolpojkar vid en väggspärr i Hebron 2007

När jag hörde nyheten om nattens dödande utanför Gaza via radion bara strömmade tårarna ned för kinderna. Sambon undrade vad som hänt och jag undrade hur jag kan reagera som jag gör. Eller kanske inte. Är det inte konstigt att vi dagligen möts av nyheter om sorg, katastrofer, död och ändå reagerar så kallt. Vi lyssnar, analyserar och så sätter vi på kaffet och funderar på vad vår dag ska bestå av.

Idag gick nyheten rakt in. Människorna på båtarna, människorna i Gaza, människorna på Västbanken, människorna i Israel, de israeliska soldaterna som bordade skeppen... Många kloka har bloggat och belyst alla möjliga perspektiv.

Mina tankar går även till förövarna. Jag tänker på alla de unga israeliska soldaterna som jag mött, som stått och fingrat nervöst på sitt vapen, lite fundersam på sitt uppdrag när de sett verkligheten som råder på det av Israel ockuperade palestinska området. Berättat lite urskuldande att de måste vara här. Att inte göra militärtjänsten i Israel är svårt. Näst intill omöjligt om du inte vill klassas som sinnessjuk. Andra soldater har varit totalt slutna. Helt övertygade om att varenda liten palestinsk skolunge är terrorist och det heliga landet är lovat till judarna av Gud. Andra soldater som knappt varit torra bakom öronen, men givits makten att besluta om andra människors liv. Med en uppsyn som bara den maktfullkomlige kan ha står de vid vägspärren vid skolan, moskén, vid marknaden, längst vägkanten och beslutat om vem som får passera och vem som får vända om. Vem som får komma till sjukhuset, vem som kommer till sin mamma, sitt arbete, sin vännina, affären eller hem.

Kanske konstigt att tänka på dessa soldater nu, men egentligen inte. De är en del av allt. Den totala militariseringen av Israel påverkar hela samhället.

Vad händer nu? Vad händer när omvärldens fördömanden mot Israel strömmar in? Blir det reell skillnad för människorna? Lättas blokaden i Gaza efter så många år? Öppnas nya vägar eller stängs fler? Hur länge kommer Gaza vara på allas läppar? Hur snabbt glömmer världen?

Bloggar jag läser (och som jag nu ska se om jag hinner läsa innan jorden sötaste Molly vaknar):

Everywhere >>>

Anna Veeder >>>