Jag har varit uppe lite tre nätter. Fjärde sov jag borta. Agnes är glad. Mamman är glad. Pappan är trött.
Det ska bli spännande att se hur denna natt kommer att se ut...
Nattserveringen är iallafall slut. Och den sorg i hjärtat jag kände när jag insåg att det är slutammat för mig, kanske för evigt, känns inte så farlig längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad skönt att höra att det gått bra.
SvaraRaderaMen jag förstår känslan. Jag får lite ångest av att tänka att jag ska sluta amma och funderar nästan på att skjuta lite till på saken... men det är bara dumt för då kommer tröttheten göra att jag funderar på att skjuta mig själv istället.