Jag har varit väldigt Finsk de senaste åren. Jag har mött svårigheter med tystnad och bitit ihop. Jag gillar att raljera över svenskarna; de ska alltid ”diskutera” allting och sen sjunger dom We shall Overcome. Svenskarna biter inte tyst ihop och fixar själv. Nå, nu har Sannfinländarna blivit stora i Finland och jag kan jag inte tyst bita ihop och fixa själv längre. Så vad gör jag? Jag slår ut med händerna och skriker ”vem har valt Sannfinländarna?! Inte jag i alla fall”. Jag går med i nån ny Facebookgrupp medan jag fortsätter skrika, utan att mena det; ”jag flyttar!”. Snart blir jag väl lika desperat som Teemu Selänne och tatuerar Svenska flaggan på armen?
Anledningen till att jag varken flyttar eller skaffar en ny tatuering är: ingen bryr sig. Eller tror ni verkligen att Timo Soini kallar in ett extramöte: ”oh nej, ska han flytta? Då måste vi ha nyval!” Sannfinländarna har redan vunnit och dom har vunnit för att jag varit tyst och inte gjort nåt.
Dom har vunnit för att jag inte stått emot. Jag har inte sagt ifrån när jag mött främlingsfientlighet eller osaklighet. Jag har inte vågat vara obekväm, varken offentligt eller på privata tillställningar. Jag har varit den där som tystnat när någon använt okvädesord eller spridit osanningar. Hoppats: ”slutar han inte snart” eller ”kanske hans barn inte hörde”. Kanske du har varit modigare och sagt ifrån? Det spelar ingen roll. Jag vet att jag själv har varit feg och nu räcker det för min del.
Så här tänker jag: Dom här människorna som planerar att regera över Finland är inte födda i förrgår. Om jag dömer ut Sannfinländarna som tossiga clowner från skogen så ramlar jag ned i samma mörka säck som dom. I den mörka säcken där muslimer är ett hot mot Finland och att läsa svenska i skolan är skadligt. Sannfinländarna kan vara mycket men de är inte dumma. De förstår att utnyttja missnöjda medborgare. 19% av medborgarna. Men vet ni vad? Nu är jag missnöjd. Jag har bestämt mig för att det är slut på att vara feg. Jag ska visa att det inte är ok att nån skriker åt en invandrare på spårvagnen (eller på höskrindan när jag är på landet). Om nån pratar illa om bögar för bögandets skull så ska jag ställa mig upp och berätta att det också är fel. Om nån blir gravid i misstag – gör abort om du vill, jag är på din sida vad du än bestämmer dig för - vi lever i en demokrati, eller hur? Vi ska väl få bestämma själva om vi vill skicka vår socialbidrag till vår faster i Etiopien eller gifta oss med en homosexuell rysk sjöman?
Sannfinländarna är inte från skogen men deras värderingar är från Stenåldern. De är odemokratiska. Finland har gått i krig för att få bevara sin demokrati och nu vill ett politiskt parti, fullt på allvar och i fredstid, avveckla densamma. För att öka på förolämpningen kallar sig partiet ”Sann” Finländare. Jag tror inte att det var det här min gammelfarbror Klaus drömde om när hans hjärta långsamt stannade medan han släpades bort från fronten.
Jag har fått nog av det här. Det räcker! Jag ska ställa mig upp, på spårvagnen, kräftskivan, insändarsidan, på båtklubben eller i Helsingfors östra centrum. Till och med mitt i fredagsmyset tänker jag ropa åt min nazi-faster ”Nej, så där talar vi inte, inte i Finland!” Samma gäller illvilla påhopp från människor som känner sig mindervärdiga, struntprat som: ”bättre folk” eller ”pappa betalar” tänker jag inte acceptera. Det är för att jag tyst har accepterat sådana attityder som de nu finns i vår riksdag. Jag har inte ställt mig upp och sagt vad jag tycker. Men nu jävlar är det nog. Nu har dom skitit i det blå skåpet. Jag tänker föra mitt krig på gräsrotsnivå, för det kan jag göra. Jag kan göra det obekvämt att vara främlingsfientlig, islamofob eller att vara orättvis och odemokratisk. Kanske det kan visa de missnöjda att det inte är ok att skylla deras ”elände” på nån annan? Kanske jag kan få nån att tänka ”oops, det var visst inte så poppis att vara hatisk!”. Jag har sett nynazister demonstrera i tusental på Berlins paradgata men jag har också gått med i en motdemonstration och känt samhörigheten med 200.000 motdemonstranter. Jag bodde i Österrike 1999 och såg Jörg Haider vinna över 20% av rösterna men jag såg också Österrikarna gå ut på gatorna och protestera högljutt mot detta, vecka efter vecka.
Att vara tyst och bita ihop funkar inte längre. Vi måste möta dom här sakerna på vår egen nivå och inte låtsas att vi är statsministrar och att vårt jävla twittrande och bloggande har nån betydelse – för det har det inte! Vi bara twittrar och facebookar åt människor som tänker likadant – annars skulle de inte vara våra vänner...för helvete!
19% av befolkningen är fientligt inställd till demokrati. De vill inskränka vissa människor valmöjligheter och rättigheter. Vi vet att det här är fel och det är vår skyldighet att säga till när något är fel. Den som tiger håller med. Jag vågar ställa mig upp mot främlingsfientlighet och det blir lättare för mig om du också vågar...om jag bara visste att du är med mig så skulle jag våga så mycket mer.
onsdag 20 april 2011
Apropå Valet
Filmaren Johan Karrento apropå det finska riksdagsvalet:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar