Sträck på dig!

I den här vardagsstressen har jag kommit på mig själv att krumma ihop mig. Kröka ryggen som en gammal gumma i någon slags tro att det ska gå fortare.

Jag antar att jag inte är ensam om att vilja få saker och ting gjorda lite snabbare för att hinna med allt allt allt...

Men nu ska det vara slut på det. Varje gång jag kommer på mig själv hopkurad och krökt tar jag ett djupt andetag, sträcker på mig och rullar bak axlarna.

Kanske borde damma av den där mindfullness-boken jag lånat, eller lämna tillbaks den. Kan ju inte hinna med allt...