I kväll, på jakt efter tidiga inlägg om barnmat (det är ju dags att börja mosa igen), läste jag ett av mina första inlägg och påmindes om varför tacksamhet inte är så tokigt.
Tacksamhet är inte att lägga sig platt, ta vad som helst. Det är att uppskatta vardag, frihet, mat, vatten och sådant vi tar för givet. Jag mindes känslan och slogs igen av tacksamheten.
... Att Agnes verkar ha svårt med flaska, att jag skulle göra MYCKET för en hel natt sömn och annat världsligt glömmer vi en stund....
Sitter på övre våningen i villan i den lugna förorten. Utanför skjuter glada nyårsfirare raketer och smällare. I famnen ligger M. Jag ammar henne till mättnad för att ge henne ny ro och några timmars sömn.
Smällarna utanför får mig att tänka på mammor i krigsområden. Mammorna i Gaza speciellt en tid som denna. Ett år efter att Gaza brann.
Jag slås över hur välsignad jag är. Smällarna utanför är inte bomber, jag har rent vatten i kranen (och toaletten med för den delen), värme i huset, snart ska vi ta bilen och åka hem, vi kan resa
fritt.Tacksamhet ska vara mitt ledord år 2010.
Mitt sovrum kommer för alltid att kännas speciellt sedan du skrev ditt första inlägg:), som är så otroligt välskrivet att ledordet "tacksamhet" verkligen får en hel del jädraranamma!!! Kram på er ♥
SvaraRaderaTack fina!
SvaraRadera