Ulf Stark i predikstolen

Började dagen med att gå i kyrkan. Litterär gudstjänst och gårdagskvällens bordskamrat vid den litterära supén stod i predikstolen. Ulf Stark.

Ulf Stark som i Kan du vissla Johanna, Dårfinkar och dönickar, Flickan, pojken och muren och nu senast Diktatorn.

Fin middag med intressanta samtal på kvällen och dagens kyrkobesök gav mersmak.

Lyssna på Ulf och hans viktiga predikan med en genomgående barnperspektiv här (16 minuter in i programmet) >>>

För övrigt kommer Ulf Stark till Bokmässan i Örebro 13-15 april. Gå dit och lyssna!

Kondoleans

Jag betalade precis en kondoleans. Några knapptryck, pengar for från mitt konto för att göra skillnad för kvinnor i Tanzania.

Men hon bara fattas mig.

Om jag bodde i Stockholm...

... så skulle jag åka till Luma bibliotek i Hammarby sjöstad och Retoy.

Dessa ljuvliga Retoyryggsäckar är redo för utlåning på Luma! De är tillverkade med återvunna juiceförpackningar av kvinnokollektiv i Filippinerna under fair trade förhållanden, och innehåller Retoy lab handledning, leksaker och böcker så att barn enkelt kan leka sig till kunskaper om miljöoch barnkonventionen! Hurra!

Fokus

Bild hittade på FB. Klicka på bilden så kanske ni hittar inspiration för att fokusera.

Själv har jag allt för många tankar i mitt huvud för att sortera dem. Våren och mars har traditionsenligt bjudit på intressanta uppdrag och kulturell påfyllning. Förra veckan pratade jag i anslutning till den palestinsk-israelisk-tyska filmen After the Silence. Sedan stannade jag kvar under kvällen för att se mer film.

På lördagen simmade hela familjen på Mariebad, åt lunch och sedan åkte Johan och barnen hem, medan jag stannade kvar i stan. Handlade produkter på Lustans ekologiska för en halv förmögenhet, men bara sådant jag eller barnen behövde. Sedan satte jag mig och förberedde inför lördagens uppdrag att leda en diskussion på Mariehamns litteraturdagar.

Kvällen fortsatte i filmens tecken och filmfestivalen Vera. Varje film skulle kunna få sitt eget inlägg, men störst intryck har nog Manon Loizeau film om den gröna revolutionen i Iran gjort. Modiga människor. Bortglömda människor.

Våren

Tror bestämt att våren är här.

Snödroppar i rabatten. Hundskit på vägarna. Molly gjorde nog sista snöängeln igår och sista snögubben kramades ihop av kvarglömd snön i väntan på att hitta kraft för nästa upptåg.

Samma enhet

Lyssnar på radion och kan inte låta bli att reflektera över hur nyheterna helt oreflekterande mäter vardag och liv så olika. I Gaza har över 20 palestinier dödats och över 100 raketer har avfyrats in mot Israel.

I vilka andra sammanhang ställer du antal döda mot antal raketer?

Fröken i lågstadiet lärde mig att använda samma enhet. Räknade du bollar var det stycken, var det innehållet i en flaska var det liter.

Vardag byts mot film och samtal

Bläddrar igenom årets program för fina filmfestivalen Vera. Vårkänsla!

Noterar att Vera håller traditionen och lyfter fram filmer från Palestina och Israel även i år.

En av filmerna som beskriver det där heliga håliga landet är på helt fel tid för en småbarnsmorsa som är hemma - torsdag kl. 14.00.

Funderar helt praktiskt om jag ska försöka mig på att få barnvakt. Upplägget är intressant! Vid filmvisningen ska Kent Danielsson, präst och författare medverka. Försoning ska vara fokus i efterföljande samtal.

Filmen "After the Silence" handlar om Israel-Palestina konflikten. Tyska dokumenärfilmare följer bland annat en israelisk kvinna som kontaktar familjen till den palestinier som utförde ett dåd i Israel våren 2002 och dödade hennes man - fredsaktivisten Dov Chernoboda - och 14 andra. Men den palestinska familjen vars son Shadi utförde dådet är fortfarande i chock.

Jag funderar vidare kring filmens upplägg och undrar om det här är ytterligare en av filmerna som följer en israel som söker sig in i de palestinska området för att få något slags avslut och frid. Den senaste jag såg var "Min mamma dödades av en självmordsbombare". Sevärd och viktig! MEN.

Jag slås av att genren (kan man kalla det så) där dokumentärfilmare följer israeler som letar rätt på de anhöriga till den som dödat någon närstående verkar vara vanligare än tvärt om. När kommer filmen där vi får möta en av de israeler som dödat en palestinier. Det är ju rent krasst så att statistiskt sett är det betydligt fler palestinier än israeler som dödats i konflikten.

På ett sätt är det magstarkt att jämföra antalet dödade då varje liv är unikt. Men det är kanske det som inte kommer fram. Det är ofta Israel som "försvarar sig", som gör vedergällningar, medan palestinier självmordsbombar. Den bilden är inte korrekt. För propotionen på antal döda är 1000/6000.

************ UPPDATERING *************

Inlägget publicerades aldrig när det skrevs. Det blir så ibland när livet liksom kommer emellan.

Nu får jag vädra mina funderingar offentligt, offentligt som i - personligen på biograf.

På torsdag blev det barnvakt, film och sedan samtalar jag tillsammans med prästen Kent Danielsson om försoning. Min roll blir att koppla till konflikten, situationen, politiken och så klart personer och egna erfarenheter.

Hoppas vi ses där!

Part i målet?

OK, jag bor med en, men lärarens roll ska inte underskattas >>>

P E N S I O N

I sann Kvinnodagsanda säger jag bara PENSION!

Igår lyssnade jag på Årets feminist (på Åland) Carin Holmqvist, professor i entreprenörsskap vid Handelshögskolan i Stockholm. Rekommenderas varmt att lyssna på en föreläsning av henne om tillfälle ges!

Hon lyfte fram vikten av pension-tänk när en part är hemma mer än den andra. Så jag skickar ”systerlig” påminnelse om pensionen (och en spark i baken på mig att kolla upp hur vi ska lösa det hela, har lite dålig ork att börja räkna)….

Om jag bodde i Stockholm...

En israelisk bosättare på promenad på den där gatan som endast israeler och ibland internationella (läs icke palestinier) får gå på. Notera vapnet slängt över axeln. Detta var en gång Hebrons nav, nu öde.

Med kameran som vapen
Nu har du chansen att få en inblick i palestiniers vardag. En vardag bakom de där snabba klippen från TV.


Settler Watch, Södra Teatern, Diakonia och Svenska Institutet står bakom invigningen av utställningen Med kameran som vapen den 21 mars kl 18.


Det är palestiniers egna filmer från Västbanken - tagna med kameror de fått av den israeliska människorättsorganisationen B'Tselem som utställningen baserar sig på.


En personlig reflektion är att även jag fått en kamera tryckt i min hand när en grupp av de israeliska bosättarna i Hebron valde att komma på besök (läs bestämma sig för att vandra fritt genom trädgården) till den palestinier jag var på besök hos. Mannen som ledde de objudna gästerna var Baruch Marzel, israelisk högerextremist.


Med en lätt skakande hand filmade jag gruppen som sedan valde att inte komma till huset. Den upplevelsen är en fis i världsrymden jämfört vad många palestinier har upplevt. Men minnet av känslan lever kvar.


Kvällen planeras enligt följande

18:00 Dörrarna öppnas till Foajén och Södra Bar.
Mingel och premiärvisning av utställningen - med filmer från 2007-2012.

19.00 Södra Teaterns Stora Scen
Vi samtalar med Naama Baumgarten-Sharon, B'Tselem, och Salam Kanaan, som var 17 år då hon filmade hur israeliska soldater sköt en bakbunden palestinier. De berättar personligt om utvalda filmklipp och det israelisk-palestinska samarbete som gjort utställningen möjlig.
Johannes Mosskin, Settler Watch och Nadia Izzat, Södra Teatern, invigningstalar.


Kl 20.15 minglar vi tillsammans i Södra Bar

Läs mer och sprid via FB >>>

På banan igen

På banan igen efter en helg med himmelsfärdsfest, dödsbud och familjemagsjuka.

Kraft och kärlek till er!

Konsumtionsbulimi?

Ett brev, inte en räkning, damp ned i brevlådan. Spännande!

I kuvertet låg en inbjudan tryck på 100 procent återvunnen kartong, till utställningen Från lump till lyx vid Ålands museum.

Det här är en utställning som försöker vända på begreppen.

Det som är sopor för en kan vara en begärlig tillgång för en annan. Förr togs allt material tillvara för att man var tvungen till det, idag har vi råd att slänga och köpa nytt, men dras istället med ett gnagande miljösamvete.

Alla behöver kläder, men vi konsumerar dem i en hetsig takt, nästan som i feber. I genomsnitt köper varje ålänning ungefär 15 kg kläder och hemtextilier varje år. Av dem behåller vi 4 kg i garderober och förråd, 3 kg ger vi till välgörenhetsorganisationer, 0,3 kg säljer vi vidare, men 8 kg hamnar i soporna som brännbart avfall. De textilier som bränns upp behöver användas på bättre sätt.

Tillsammans med Emmaus, Agenda 21 och andra målmedvetna, kloka och kreativa miljöhjältar visar vi hur man kan gå tillväga. Bla Kristina Wigrén, Linda Karlsson/Labelled, Marita Eriksson, Anja-Rita Fallström, Dexter Mäkelä, Minna Palmqvist och Barbro Láurén/Medis.

Perspektiv

Lånad från Nya Åland 23 september 2011

Jonas Wilén är inte "bara" konstnär utan lyckas varje fredag fånga stämningarna i samhällsdebatten eller "snacket på stan" här på kobben (läs Åland). Den här bilden sitter på vår anslagstavla. Håller i längden och påminner om att ha perspektiv på livet.

Loppis i Örebro

Hamnade in på en sida från min gamla hemstad så mamma, Eva och andra örebroare som brukar läsa hör ibland, läs vidare här >>>

Kärlek åt glasstjuven

Kryddodling i fönstret

Bild från Allt i hemmet. Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Mia på Trädgårdsrum tipsade om en artikel om kryddodling i fönstret. Lägger detta till projekt "sätt igång snart". Idag hann jag planerar om några av de högst troligen döda pelargonerna när vi kom hem efter vaccinera Agnes-äta lunch på stan-låna böcker på bibblan-rundan och M fortsatte sova i vagnen.

Sakta men säkert blir det förhoppningsvis grönare här hemma.