Bara lite

OK, jag skrev att jag skulle ta paus, men bara därför kom jag att tänka på detta vackra inlägg hos Matälskaren. Och att jag bara måste lägga in det som lite länkkärlek.

Om barn, eller inte barn. Om längtan. Om besvikelse. Om smärta. Om kärlek. Om mod. Och om barn:

Så vad gör man? Man säger ja. Vad annat kan man göra när livet hux flux placerar en unge i famnen på en? Man älskar på. Någon måste ju älska den här bebisen, och om inte vi vågat – vem skulle då gjort det? Vår bebis har mandelformade, nästan svarta ögon, grop i kinden och len mage. Tio fingrar, tio tår. Alldeles perfekta, och jag tröttnar inte på att räkna dem. Det är allt ni behöver veta, eller hur?
Läs här >>>

Matälskaren är för övrigt en kreativ och god blogg som jag snubblade över.