Ahlan wa sahlan solen!

Ja, vad rör sig i huvudet på en grön mamma?

Sorg och frustration över nyheterna från The holy land. Israel välkomnade USAs vicepresident Biden till landet med att meddela att man bygger nya bostäder i de bosättningarna som finns i Östra Jerusalem. Min erfarenhet är att Israel åtminstone säger att man ska sluta bygga eller att man ska utrymma bosättningar, men sedan råder en helt annan verklighet på plats.

Tacksamhet över solen! Jag gjorde sällskap med Molly idag när hon rullades ut för sin långsömn. Solstolen släpades fram, täckbyxor på, kaffetermosen fylldes och sedan satt jag i solen och njöt, läste I bergen finns inga herrar och nu känner jag mig påfylld av energi.

Påfylld blev jag också av besöket hos Elliot igår. Ibland blir det så bekvämt att hålla sig hemma, men när man väl kommer iväg utanför hemmets väggar ger det ofta mersmak. Es mamma bjöd på kaffe och kladdkaka, Molly och E rumlade runt på golvet, tog varandras leksaker, drog lite i tröjorna och kollade på varandra så där förundrat nyfiket förvånat över att det faktiskt finns fler små bebisar. E försökte visa Molly hur man tar sig ned för ett trappsteg, men det krävs nog lite mer träning. E gled smidigt ned medan Molly inte riktigt förstod att här är det höjdförändring.

När Molly vaknar ska jag steka plättar. Har varit kvar så länge i mosandet så jag har nästan glömt att hon kan äta andra saker nu. Hon behöver också få testa andra saker och mer rena smaker där allt inte är sammansblandat. Det märktes igår när jag serverade fisk och potatismos med ärtor och rårivna morötter. Det gick väl sådär för att kort sammanfatta de hela i ett hyfast positivt sken.