Jag är orädd till dumhetens gräns

Foto: Rachalea Tonta (min polska följeslagarkollega)

Vardag i Hebron. Israeliska soldare patrullerar i Gamla stans gränder. Mitt hjärta går sönder när påminns om lilla pojken i vänstra hörnet.

"Var du inte rädd?" är den fråga som oftast ställts när jag i olika sammanhang pratat om hur det var att bo i Hebron på Västbanken.

För några dagar sedan hittade jag det bästa svaret på den frågan; Jag är orädd till dumhetens gräns. Svaret läste jag på på Lars H Gustafssons blogg.

Det är precis så jag vill leva. Både här och där.