Bild från februari 2007 och vägspärr 56 i Hebron Man får inte slåss. Inte dra någon i håret. Inte sparkas. Regler som gäller. Eller borde gälla oavsett var i världen du befinner dig. På en liten ö eller vid en vägspärr i Hebron. Jag jobbar på med det här hemma hos oss. Och nu blev det även att jobba för det i den stora lilla världen. Så min egentid när två små tjejer ligger och sover blev brevartid.
Jag har följt hur våldet eskalerat i Hebron igen. Nu har barnen vid den palestinska skolan (som ligger i ett område där Israel har ansvar för säkerheten) demonstrerat framför en vägspärr med fullt munderade soldater. Det blir en konstig syn där skolbarn står mitt emot en militär med ett vapen i barnens ögonhöjd.
Enligt EAPPI har sju barn mellan 9 och 13 år sparkats och slagits av den militären så pass illa att de fått uppsöka sjukhus. Skolans rektor har också hon sparkats i benet så illa att hon hamnade på sjukhus.
Barnen demostrerade för att få undervisas. Kort kan det beskrivas som så att lärarna i skolan inte längre får gå genom en grind vid vägspärren och på så vis slippa gå genom en metalldetektor vid vägspärren. Det finns en rädsla att strålningen ska påverka kommande barnafödande.
Beslutet om att lärarna inte får gå genom grinden verkar komma med ojämna mellanrum. Ofta då en ny grupp militärer kommit till Hebron (de byts ut med ca tre månaders mellanrum). Det resulterar i oroligheter. Nu har det varit demonstrationer. Fredliga som sedan bemöts med tårgas och ljudbomber.
Jag hittade ett klipp från Palmedia (obs! Palestinsk media så det är ju inte fokus på hur de bosättare som bor i Hebron har det.....) som visar bilder på hur det kan se ut. Bilen som kommer körandes mitt i allt är en av de israeliska bosättarnas bilar. Det är förbjudet för palestinier att köra bil i detta område.
Så mitt i allt vardagskaos satte jag mig och skrev ett brev. Direkt. Isället för att "göra det sen". För det blir ju aldrig av då. Jag skrev för att visa att det finns människor som bryr sig, människor som vet vad som händer på en gata i Hebron och så skickade jag det till Finlands ambassad, till Ehud Barak (minister@mod.gov.il) och till Major General Avihai Mandelblit (avimn@idf.gov.il).
En följeslagare från Norge bloggar demonstrationerna på inlägget "Barnesang og tåregass" på bloggen Var går gränsen? . Väl värt ett besök! Vill man sedan se film från demonstrationerna som blev våldsamma (som beskrivs i bloggen Var går gränsen) ser man det här. Utan att läsa texten blir filmen nog bara oförstålig.
Dear Minister,
I am writing to you in concern about the escalation violent in Hebron, especially the area around CP 56 and the Cordoba school. As I understand a new military commander in the area has decided that the teachers in the school must pass through the metal detector at the checkpoint, contrary to previous agreements.
I have visit Hebron several times and also the settlement Beit Hadassa and the interesting museum in the basement. In the museum I learned that Hebron ones was united and that Palestinians and Jews lives together.
As I see it, making the teachers pass through the metal detector (and be expose to radiation) is not a way towards peace and security. I don’t think I have to remind you about children’s right to education and the principles of every child’s right regardless of their ethnic and religious background.
I urge you to use your power to make the situation for the children and teachers in Cordoba school safe!
Be'esrat hashem,
The right to education is protected under Article 26 of the Universal Declaration of Human Rights (1948), the International Covenant on Economic, Social And Cultural Rights (1966), the Convention on the Elimination Of All Forms Of Discrimination Against Women (1979), and the Convention On The Rights of The Child (1989). Teachers and students should be guaranteed free access to educational institutions, regardless of their ethnic and religious background
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar