Hälsosamt att längta

I Ålandstidningen har Charlotte Mäkelä skrivit en tänkvärd kolum idag. Jag tar mig friheten att lägga in den nedan. Kanske lite "provokativt" speciellt eftersom jag nu sitter och just plottrar lite framför datorn (du förstår om du läser kolumnen). Det är en avvägning det där... Att "fastan" framför datorn konta att fylla på med tankar, inspiration och uppdateringar om vänners liv...

Hälsosamt att längta

Ibland undrar jag om vi har slutat att längta. Särskilt den yngre generationen. Det slog mig före jul när jag frågade några yngre vad de önskade sig i julklapp och de inte kunde komma på en enda sak. Och om de till slut hade en önskan så handlade det ofta om så dyra grejer att bara få hade råd att infria dem. Jag har en vän som några dagar före jul laddade upp med att införskaffa stora pepparkakshjärtan. Hon längtade efter att få sitta på julaftonsmorgon och äta den där stora pepparkakan, som var minst fem gånger så stor som normala pepparkakor. En liten detalj, men ändå värd att längta efter. Jag tror att vi måste börja längta igen. Det är viktigt med önskningar. Om de en dag infrias blir glädjen dubbelt så stor, eftersom man inte fick det man ville ha genast.

Fysikprofessorn och författaren Bodil Jönsson, som har skrivit flera böcker om vår samtid, intervjuades i Dagens Nyheter med anledning av hennes nya bok ”Tio år senare”. Hon har valt att kalla vår nya tidsålder för ”prenässansen”. Den kännetecknas just av att framtiden har krupit in i nuet. Tidsluckan mellan ”nu” och ”sedan” har nästan helt försvunnit, vi vill ha allt genast. Idag finns ett gigantiskt utbud av diverse teknik som vi måste ta del av och välja mellan om vi ska hänga med. Bodil Jönsson säger i DN-intervjun att det har lett till att vi börjat ägna oss mer åt småttigheter, ”lätt och lagom-uppgifter”, som hon kallar det. Vi plottrar bort vår tid genom att via bland annat mobil och Facebook ständigt vara tillgängliga, ständigt berätta var vi är och vad vi gör. Dygnet blir fullt av små detaljer och vi kommer aldrig till de riktigt stora och engagerande uppgifterna, enligt Jönsson.

Det här är ju inte teknikens fel – den är ofta helt fenomenal – utan jag tror snarare att det beror på hur vi förhåller oss till tekniken. ”Hur hinner ni med att ha 300 vänner på facebook?” frågade jag folk i min omgivning. ”Vi hinner inte”, svarade de som den mest självklara sak i världen. Många på vänlistan är bara ytligt bekanta, som man möjligen säger hej till på trottoaren. Det må hända att det också fyller sin funktion, men djupa vänskapsband hinner man så klart inte knyta med 300 personer. Det krävs tid och engagemang för nära relationer. Så det blir ”lätt och lagom” även här alltså. Jag har aldrig varit för nyårslöften, men jag har en nyårsönskan för 2010. Den handlar om tid, om att vi ska ta tillvara på tiden mycket mer än vad vi gör idag. Tid har blivit en av de mest exklusiva ingredienserna i livet, det som vi har det sämst ställt med. Min önskan är att vi bättre ska lära oss att ta tillvara på de 24 timmar per dygn som vi alla har, att vi ska prioritera bättre, minska på ”småttigheterna” och välja det som verkligen betyder något för oss. För ju äldre man blir, desto större betydelse får det här. Man inser att tiden inte är evig. Tid har blivit en av de mest exklusiva ingredienserna i livet, det som vi har det sämst ställt med.


Charlotte Mäkelä
Publicerad i Tidningen Åland 11 januari 2010