I 25 år har mamma och Tjernobylolyckan delat dag. Likheterna i övrig finns väl inte, men det betyder att jag aldrig missar Tjernobyls olycksdag - eller mammas födelsedag.
70 procent av det radioaktiva avfallet från Tjernobyl hamnade i Vitryssland. Vitryssland har en särskilt plats i mitt hjärta. Under början av 2000-talet besökte jag landet ett flertal gånger. Jag har besökt Gomel, miljonstaden som ligger strax utanför evakueringszonen som upprättats efter olyckan. Vinden vände utanför Gomel påstås det.
Den vitryska journalisten Svetlana Aleksijevitj har skrivit boken "En bön för Tjernobyl". Jag tog mig an den under en ledig solig sommardag under studietiden. La mig på universitetets gräsmatta och började läsa. Sedan rullade tårarna sakna ned för kinderna. Det hela slutade med att jag packade ihop sollakan, gick in, drog för gardinerna, la mig i sängen och fortsätte läsa.
Behöver jag tillägga att jag inte tror på kärnkraft som hållbar energikälla?
