Den här så bra att jag går sönder

Rafeef Ziadah - 'We teach life, sir', London, 12.11.11

http://www.youtube.com/watch?v=aKucPh9xHtM&feature=player_embedded

Matinspiration

Minneslänk till mig och alla gröna: Klimatsmart mat - inspiration >>>

Egen buljong

Jo, jag lever. Heltidsjobb är en helt ny upplevelse med barn. Istället för att passa på att ta sig lite egen tid på stan skyndar jag från jobbet till bilen eller bussen och raka spåret hem (eller via mataffären). Livet i skärgården har en baksida. Pendlingstiden. Väl hemma möts jag av ett jublande gäng. Funderar mycket på hur vi ska få ihop vardagen med två som arbetar. Det där klassiska L I V S P U S S L E T.

För övrigt hittade jag ett inlägg på FB om egen buljong. Som om jag har den där extra tiden, men jag delar det här och så ska vi se:
____________

Jag brukar använda mig av om vi börjar med kryddor, lagerblad, mald bockhonsklöver, kan man hitta i någon närbutik där ägarna kommer från libanon, syrien osv. Libbsticka är lite mer problematisk att köpa, däremot så växer den busken som ogräs, så den är lättodlad. Man torkar bladen som med lagerblad. Salt efter behag. Purjolök, gul lök, eventuellt svarta bönor, några morötter i bitar. För att få lite syra och tjockare konsistens så tar man i lite vitvinsvinäger. Låt det koka upp, på med lock, sänk till ungefär samma värme som när man kokar ris. När alla grönsaker är mjuka så kan man antingen mosa allt med en potatisstöt eller stavmixer. Låt det koka lite till på svag värme. Vill man få en svampbuljong så kan man ta i valfri svamp, kantarell, karljohan, champinjon.. Frys in i portionsförpackningar.

Nu är det slut

Bloggen har legat i träda medan jag kramat ur det sista av hemmavarandet.

I morgon är det stämpelklocka som gäller. Ett och ett halvt års "ledighet" är över och nu är det åter betalt arbete som gäller för mig. Mannen tar över rodret här hemma.

Eko Örebro

Den senaste tiden har jag snubblat över tips på platser att besöka i Örebro. Mycket fokus på mat... NU sitter jag här och samlar dem i ett inlägg och snubblar dessutom över "Ekologiska Örebro" - bra initiativ!
Smultrongården - café och butik i mina gamla trakter (eller åtminstone mina gamla kompisars hemtrakter....
Rosengrens skafferi - vegetarisk buffé
Ingeborgs café och restaurang - ekologiskt fokus

Var jag inte bloggar?

Jag befinner min i NY.... I wish....

Nytt på önskelistan

Samtal vid köksbordet.

Molly: Mamma, jag önskar mig en rymddräkt.
Jag: OK... Vad ska du göra då då.
Molly: Ja, då kan jag flyga upp på taket.
Jag: OK.
Molly: Jag önskar mig många dräkter. Bäst tycker jag om dykardräkt. Och rymddräkt.

Sedan ett kort filosoferande och sedan fortsatte ätandet.

...och vad önskar sig en mamma till en 3-åring?

Jo, tålamod. T Å L A M O D. Tålamod till att inte surna till när allt inte går enligt planerna. Tålamod att se det fantastiskt kreativa. Tålamod att följa med i det testande, sökande, utmanande istället för att försöka styra upp. Tålamod till att spara rytet till när det är akut.

Jag är osäker på vilka former det finns att inta, men helst vill jag ha sånt tålamod som jag kan äta, gärna chokladsmak. Utan bieffekter. Långtidsverkande. OK!

Vad önskar sig en 3-åring?

Om en vecka är det dags! Molly fyller tre år. I dag var vi på kalas hos en kompis till Molly. Jag och hans mamma gick med magarna i vädret samtidigt och lunchade två dagar innan han föddes. Idag höjde vi glasen för tre (!) år som gått.

På Mollys önskelista står:

• Boken "Smarta små tittar på naturen"
• "Vektygslåda" - skruvdragare verkar vara populärt
• Lego duplo
• Bilar "vanliga små bilar"
• "Mollydocka" - vad det är vet jag egentligen inte ibland är den stor som hela rummet (önskas ej av mamma) och ibland är de små "som man kan leka med" och "köra bil".
• Dockkläder till Emma
• Storleken på kläder är 104 eller 110-116
• Presentupplevelser ex "gå till Prästö och köpa glass", "baka kaka"....

Naturens egen medicin

Lustans ekologiska är min nya frisör. Senast jag var där passade jag även på att ge fötterna riktig medicinsk fotvård. De var de värda efter allt de varit med om. I reportage i denna tidning kan du läsa om Lustans och få tips om produkter från skafferiet lämpliga att använda på kroppen (jag får lite tonårsminnen när jag läser). Se sid 7-9 >>>

För övrig är det andra dagen jag passar på att ta ett lunchdopp när båda tjejerna sover. Mer fokus på sånt i livet.

Trolldeg till småtrollen

Googlade trolldeg och hittade denna länk. Värt att testa lite olika recept, men nu ska jag först testa "Lite enklare Johannas" recept eftersom jag redan börjat blanda den igår. Sedan kom våffelprojekt och huvudvärk emellan.

Ingen bra gen

Stackars lilla Agnes. Andra öroninflammationen denna vår. Senaste medicinkursen slutade 29 april och i dag påbörjades en ny.

Hon har väl högst antagligen ärvt min form på örongången. Känns inget vidare.

Jag låter andra göra jobbet

Jag har haft fullt upp med

• Egentid i Stockholm (läs: fantastisk helg med fina vänner, god mat, Dirty dancing, restid= lästid= Zlatanboken)
• Snyta snoriga barn
• Tänka kreativa tankar
• Koka maskrossirap
• Torka kiss
• Städa
• Vattna mina små broccoliplantor
• Se på The Promise (måste-se-serie)
• ...

Så jag låter andra blogga om kloka saker. Exempelvis bly i galonkläder och det fina med kokosolja

Vardagslycka

En liten virvelvind av lycka rumlar runt i kroppen ett kort ögonblick när jag inser att jag har chokladbit till kaffet.

Låter det knasigt!? Kanske. Här ligger närmsta butik ca 1 mil bort och ibland är energinivån löjligt låg när lugnet lägger sig.
Snart!

Hoppas den motsvarar förväntningarna.

Som ett barn på julafton

Grönkål och broccoli-fröna som jag planterade för en vecka (?) sedan har kommit upp. Det for en liten glädjeil genom kroppen när jag såg de små gröna milimetrarna som kämpat sig upp genom jorden.

Sedan dämpades glädjeilen av vuxen realism och tankar i stil med "Vi ska se hur det här går. Det är ju ett tag kvar innan det kan skördas."

Å andra sidan så finns det ju de som påstår att tomten inte finns, ändå kommer det julklappar....

Tankar för helgen

Turkiska yoghurtfarbrorn inte aktuell

Molly filosoferade om mannen på turkiska yoghurtens burk, sedan konstaterade hon:

- Mamma, jag tror att han är lite för gammal för mig.

Respekt

En av grundidéerna med barnkonventionen är att barn ska behandlas med samma respekt som vuxna. Tänk efter: Funkar tonen jag använder, sättet jag möter barn på, även på den jag lever med eller jobbar med?


Citat ur barnläkaren, författaren och debattören Lars H Gustafssons föreläsning den 17 maj 2011 i Mariehamn

Skattjakt i rabatten

"Åh, det är som en skattjakt!" ungefär så sa Mia när vi grävde bland allt ogräs i vår (rosen)rabatt.

Efter att ha lokaliserat en ansenlig mängd rosenbuskar, beskurit, plockat nässlor för torkning och allmänt röjt så krökade vi upp oss och gick in och åt tårta.

Fint med vänner som har odlingsintresse. Vill du  också ha inspiration eller hjälp av Mia? Klicka dig vidare här >>>

Öroninflammation

Öroninflammation - check!

Jag är ett sk öronbarn. Öroninflammationer. Hål i tummhinnan. Plaströr. Nu har A sin första knappt 1,5 år gammal. Hoppas hoppas hoppas det inte ska fortsätta. Ärftligheten av formen på innerörat är visst stor så risken finns.

Resan till sjukhuset innebar även lite stadsmiljö för den ömma modern. Sovande barn och latte med en halv decimeter skum ovanför kanten. Italiensk glass med smak av marianne-karameller. Det är inte vardag. Det är lyx. Lägg till läsning av denna publikation om Ålandsexemplet.

Nu hoppas vi att penicillinet biter och vardagen ska innehålla mer friska barn.

Instängd i sjukstugan

Sjukstugan fortsätter. Ligan var iväg på Knattegympaanslutning och "Gemensamt ansvarsmiddag" i onsdags och torsdags. NU är vi in i sjukbubblan igen. Snor. Feber.

Tacksamheten riktas mot fina sjukhusets barnavdelning som svarar på vår oro. Ett samtal bort.

Ute lyser solen och det verkar vara vår.

Shabana Rehman

Det var inte bara vardag och trädgårdsfix som gjorde att bloggen låg i träda. Jag hade också förmånen att medverka på Nordens institut på Ålands nordiska seminarium om mångfald. Det var andra året som NIPÅ arrangerar ett seminarium på temat Kulturell dialog. I år låg fokus på jämlikhet och identitet i ett mångkulturellt samhälle.

Intressant var det. Bland annat medverkade Shabana Rehman som också bevakar Breiviks rättegång för NRKs räkning. Titta på intervju med Shabana på länken ovan.

112 ambulansfärd och sjukhusvistelse

Bloggen har legat i träda. Livet kom liksom emellan. Först med all vardag. Trädgårdsfix. Snuviga och febriga barn. Sedan med dramatik och omskakande.

I fredags fick Agnes kramper när vi satt och fikade. Feberkramp var min reflexmässiga diagnos och ryckte upp henne ur matstolen och sprang ut på trappan. Molly kom med och undrade vad vi höll på med. Jag förklarade att Agnes inte mådde bra och att jag behövde ringa till doktorn. Kanske kunde hon hämta telefonen? Och storastorastorasyster gick iväg in och kom tillbaks med telefonen. 112 och en ambulans på väg. Organiserade iväg Molly till kusiner. Konsulterade sedan vidare med alarmcentralen. Febernedsättande till Agnes. Hängde sedan skötväskan över axeln, slet åt mig jacka, overall, plånbok och telefon för att sedan vänta in ambulansen ute i den svala luften.

Agnes hade fått febernedsättande kvällen före men på morgonen var hon pigg och lekte på som vanligt så jag gav inget febernedsättande. Gissa om jag har fundera på OM jag givit henne då kanske det inte hade hänt. Om jag hunnit tagit tempen när hon kom in från vilan.... Om....

Uppmaningen nu från sjukhuset var nu att ge febernedsättande vid 38,5 i fortsättningen.

Allt gick bra. Det var feberkramp och vi fick spendera två nätter på barnavdelningen i isolering. Kanske skriver jag mer sen kanske inte.

Tacksamheten är stor att vara hemma igen och ha två ungar liggandes på verandan.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Kanske du också kan hjälpa till?

Nu har du chansen att vaccinera 95 barn mot stelkramp med hjälp av ditt bloggande. Genom att blogga ger du fler barn chans att överleva och utvecklas. Din bloggpost gör nämligen inte bara fler uppmärksamma på UNICEFs viktiga arbete för barn utan för varje bloggpost som publiceras inom kampanjen skänker Apotek Hjärtat 95 vaccin mot stelkramp.
Hjälp de barn som behöver det mest. Blogga och vaccinera fler barn.

Tacksamhet för att vi bor i denna del av världen. Sedan kan olika vaccin alltid diskuteras, men i detta fall känns det enkelt.

*********
För övrigt fick jag precis 20 sprutor av Dr Molly och ett plastplåster.

I jakten på instruktioner till en odlingslimpa

I jakten på instruktioner till en odlingslimpa hittade jag denna fina blogg >>>

Girls going wild in red light district

Lite dans så här på söndagen. Med ett viktigt budskap! >>>

Vardagslycka

Vardagslycka är att hänga tvätt med en ettåring. Ett låångt tackande. En handduk, tack! Taaaaack! Tack! Tack! Och ett klädesplagg tilll TACK!

Hittade även en söt länk till en film om livet och våra prioriteringar. Fin >>>

Linssoppans dag?

I dag pratas det om lakrisdagen! Jag trodde det linssoppans dag....

Inred utan kostnad

För lite tid för detta just nu men lägger en länk till mig själv (och dig) här om hur jag kan förnya mitt hem utan att vara "en miljöbov" >>>

Nu ska jag skissa vidare på kvällen redskapsbana för "Knattegympan"....

Släng inte krukväxten i komposten

Långa bilfärder bjuder på fin radiolyssning.

Så någonstans utanför Västerås fick jag lära mig att våra krukväxter kan vara besprutade med Bonsi som är ett växthämmande medel. Det vill jag inte ha i komposten så hädan efter ska jag aldrig lägga gamla krukväxter i komposten.

Vissa importerade krukväxter kanske man ska undvika att slänga på komposten eftersom de kan vara benhandlade med retarderingsmedlet Bonsi. Bonsi är ett kemiskt preparat som används för att hämma växtens utveckling. Den aktiva substansen i Bonsi är långlivad och kan förorena kompostjorden, det säger Peter Bergquist som är växtskyddsexpert på Kemikalinspektionen. Andra växter man försöker odla i Bonsi-förorenad kan stanna i växten.

Läs och lyssna mer här >>>

Tempo

Fort fort snurrar det här livet med barn. Och lååångsamt långsamt.

Så många planer och idéer och vips så kommer livet emellan. Har i alla fall laddat batterierna i Örebro med mina föräldar och syskon, gudbarn och syskonbarn.

Om jag bodde i Örebro skulle jag definitivt gå till museet och kolla in Kontroversiell? av Elisabeth Ohlson Wallin. En av många saker som prioriterades bort. Istället fylldes helgen med fasta från sociala medier och tiden lades på umgänge IRL.

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två....

Hopklipp från Leklust - stulen från FB.

Nytt

Nytt i länklistan för att fylla på mitt behov just nu av bilder, recept och andra människors liv >>>


Ni har väl lyssnat på Ulf Stark? Om inte så finns filen kvar några dagar till (16 min in i gudstjänsten) >>>

Ulf Stark i predikstolen

Började dagen med att gå i kyrkan. Litterär gudstjänst och gårdagskvällens bordskamrat vid den litterära supén stod i predikstolen. Ulf Stark.

Ulf Stark som i Kan du vissla Johanna, Dårfinkar och dönickar, Flickan, pojken och muren och nu senast Diktatorn.

Fin middag med intressanta samtal på kvällen och dagens kyrkobesök gav mersmak.

Lyssna på Ulf och hans viktiga predikan med en genomgående barnperspektiv här (16 minuter in i programmet) >>>

För övrigt kommer Ulf Stark till Bokmässan i Örebro 13-15 april. Gå dit och lyssna!

Kondoleans

Jag betalade precis en kondoleans. Några knapptryck, pengar for från mitt konto för att göra skillnad för kvinnor i Tanzania.

Men hon bara fattas mig.

Om jag bodde i Stockholm...

... så skulle jag åka till Luma bibliotek i Hammarby sjöstad och Retoy.

Dessa ljuvliga Retoyryggsäckar är redo för utlåning på Luma! De är tillverkade med återvunna juiceförpackningar av kvinnokollektiv i Filippinerna under fair trade förhållanden, och innehåller Retoy lab handledning, leksaker och böcker så att barn enkelt kan leka sig till kunskaper om miljöoch barnkonventionen! Hurra!

Fokus

Bild hittade på FB. Klicka på bilden så kanske ni hittar inspiration för att fokusera.

Själv har jag allt för många tankar i mitt huvud för att sortera dem. Våren och mars har traditionsenligt bjudit på intressanta uppdrag och kulturell påfyllning. Förra veckan pratade jag i anslutning till den palestinsk-israelisk-tyska filmen After the Silence. Sedan stannade jag kvar under kvällen för att se mer film.

På lördagen simmade hela familjen på Mariebad, åt lunch och sedan åkte Johan och barnen hem, medan jag stannade kvar i stan. Handlade produkter på Lustans ekologiska för en halv förmögenhet, men bara sådant jag eller barnen behövde. Sedan satte jag mig och förberedde inför lördagens uppdrag att leda en diskussion på Mariehamns litteraturdagar.

Kvällen fortsatte i filmens tecken och filmfestivalen Vera. Varje film skulle kunna få sitt eget inlägg, men störst intryck har nog Manon Loizeau film om den gröna revolutionen i Iran gjort. Modiga människor. Bortglömda människor.

Våren

Tror bestämt att våren är här.

Snödroppar i rabatten. Hundskit på vägarna. Molly gjorde nog sista snöängeln igår och sista snögubben kramades ihop av kvarglömd snön i väntan på att hitta kraft för nästa upptåg.

Samma enhet

Lyssnar på radion och kan inte låta bli att reflektera över hur nyheterna helt oreflekterande mäter vardag och liv så olika. I Gaza har över 20 palestinier dödats och över 100 raketer har avfyrats in mot Israel.

I vilka andra sammanhang ställer du antal döda mot antal raketer?

Fröken i lågstadiet lärde mig att använda samma enhet. Räknade du bollar var det stycken, var det innehållet i en flaska var det liter.

Vardag byts mot film och samtal

Bläddrar igenom årets program för fina filmfestivalen Vera. Vårkänsla!

Noterar att Vera håller traditionen och lyfter fram filmer från Palestina och Israel även i år.

En av filmerna som beskriver det där heliga håliga landet är på helt fel tid för en småbarnsmorsa som är hemma - torsdag kl. 14.00.

Funderar helt praktiskt om jag ska försöka mig på att få barnvakt. Upplägget är intressant! Vid filmvisningen ska Kent Danielsson, präst och författare medverka. Försoning ska vara fokus i efterföljande samtal.

Filmen "After the Silence" handlar om Israel-Palestina konflikten. Tyska dokumenärfilmare följer bland annat en israelisk kvinna som kontaktar familjen till den palestinier som utförde ett dåd i Israel våren 2002 och dödade hennes man - fredsaktivisten Dov Chernoboda - och 14 andra. Men den palestinska familjen vars son Shadi utförde dådet är fortfarande i chock.

Jag funderar vidare kring filmens upplägg och undrar om det här är ytterligare en av filmerna som följer en israel som söker sig in i de palestinska området för att få något slags avslut och frid. Den senaste jag såg var "Min mamma dödades av en självmordsbombare". Sevärd och viktig! MEN.

Jag slås av att genren (kan man kalla det så) där dokumentärfilmare följer israeler som letar rätt på de anhöriga till den som dödat någon närstående verkar vara vanligare än tvärt om. När kommer filmen där vi får möta en av de israeler som dödat en palestinier. Det är ju rent krasst så att statistiskt sett är det betydligt fler palestinier än israeler som dödats i konflikten.

På ett sätt är det magstarkt att jämföra antalet dödade då varje liv är unikt. Men det är kanske det som inte kommer fram. Det är ofta Israel som "försvarar sig", som gör vedergällningar, medan palestinier självmordsbombar. Den bilden är inte korrekt. För propotionen på antal döda är 1000/6000.

************ UPPDATERING *************

Inlägget publicerades aldrig när det skrevs. Det blir så ibland när livet liksom kommer emellan.

Nu får jag vädra mina funderingar offentligt, offentligt som i - personligen på biograf.

På torsdag blev det barnvakt, film och sedan samtalar jag tillsammans med prästen Kent Danielsson om försoning. Min roll blir att koppla till konflikten, situationen, politiken och så klart personer och egna erfarenheter.

Hoppas vi ses där!

Part i målet?

OK, jag bor med en, men lärarens roll ska inte underskattas >>>

P E N S I O N

I sann Kvinnodagsanda säger jag bara PENSION!

Igår lyssnade jag på Årets feminist (på Åland) Carin Holmqvist, professor i entreprenörsskap vid Handelshögskolan i Stockholm. Rekommenderas varmt att lyssna på en föreläsning av henne om tillfälle ges!

Hon lyfte fram vikten av pension-tänk när en part är hemma mer än den andra. Så jag skickar ”systerlig” påminnelse om pensionen (och en spark i baken på mig att kolla upp hur vi ska lösa det hela, har lite dålig ork att börja räkna)….

Om jag bodde i Stockholm...

En israelisk bosättare på promenad på den där gatan som endast israeler och ibland internationella (läs icke palestinier) får gå på. Notera vapnet slängt över axeln. Detta var en gång Hebrons nav, nu öde.

Med kameran som vapen
Nu har du chansen att få en inblick i palestiniers vardag. En vardag bakom de där snabba klippen från TV.


Settler Watch, Södra Teatern, Diakonia och Svenska Institutet står bakom invigningen av utställningen Med kameran som vapen den 21 mars kl 18.


Det är palestiniers egna filmer från Västbanken - tagna med kameror de fått av den israeliska människorättsorganisationen B'Tselem som utställningen baserar sig på.


En personlig reflektion är att även jag fått en kamera tryckt i min hand när en grupp av de israeliska bosättarna i Hebron valde att komma på besök (läs bestämma sig för att vandra fritt genom trädgården) till den palestinier jag var på besök hos. Mannen som ledde de objudna gästerna var Baruch Marzel, israelisk högerextremist.


Med en lätt skakande hand filmade jag gruppen som sedan valde att inte komma till huset. Den upplevelsen är en fis i världsrymden jämfört vad många palestinier har upplevt. Men minnet av känslan lever kvar.


Kvällen planeras enligt följande

18:00 Dörrarna öppnas till Foajén och Södra Bar.
Mingel och premiärvisning av utställningen - med filmer från 2007-2012.

19.00 Södra Teaterns Stora Scen
Vi samtalar med Naama Baumgarten-Sharon, B'Tselem, och Salam Kanaan, som var 17 år då hon filmade hur israeliska soldater sköt en bakbunden palestinier. De berättar personligt om utvalda filmklipp och det israelisk-palestinska samarbete som gjort utställningen möjlig.
Johannes Mosskin, Settler Watch och Nadia Izzat, Södra Teatern, invigningstalar.


Kl 20.15 minglar vi tillsammans i Södra Bar

Läs mer och sprid via FB >>>

På banan igen

På banan igen efter en helg med himmelsfärdsfest, dödsbud och familjemagsjuka.

Kraft och kärlek till er!

Konsumtionsbulimi?

Ett brev, inte en räkning, damp ned i brevlådan. Spännande!

I kuvertet låg en inbjudan tryck på 100 procent återvunnen kartong, till utställningen Från lump till lyx vid Ålands museum.

Det här är en utställning som försöker vända på begreppen.

Det som är sopor för en kan vara en begärlig tillgång för en annan. Förr togs allt material tillvara för att man var tvungen till det, idag har vi råd att slänga och köpa nytt, men dras istället med ett gnagande miljösamvete.

Alla behöver kläder, men vi konsumerar dem i en hetsig takt, nästan som i feber. I genomsnitt köper varje ålänning ungefär 15 kg kläder och hemtextilier varje år. Av dem behåller vi 4 kg i garderober och förråd, 3 kg ger vi till välgörenhetsorganisationer, 0,3 kg säljer vi vidare, men 8 kg hamnar i soporna som brännbart avfall. De textilier som bränns upp behöver användas på bättre sätt.

Tillsammans med Emmaus, Agenda 21 och andra målmedvetna, kloka och kreativa miljöhjältar visar vi hur man kan gå tillväga. Bla Kristina Wigrén, Linda Karlsson/Labelled, Marita Eriksson, Anja-Rita Fallström, Dexter Mäkelä, Minna Palmqvist och Barbro Láurén/Medis.

Perspektiv

Lånad från Nya Åland 23 september 2011

Jonas Wilén är inte "bara" konstnär utan lyckas varje fredag fånga stämningarna i samhällsdebatten eller "snacket på stan" här på kobben (läs Åland). Den här bilden sitter på vår anslagstavla. Håller i längden och påminner om att ha perspektiv på livet.

Loppis i Örebro

Hamnade in på en sida från min gamla hemstad så mamma, Eva och andra örebroare som brukar läsa hör ibland, läs vidare här >>>

Kärlek åt glasstjuven

Kryddodling i fönstret

Bild från Allt i hemmet. Klicka på bilden för att komma till artikeln.

Mia på Trädgårdsrum tipsade om en artikel om kryddodling i fönstret. Lägger detta till projekt "sätt igång snart". Idag hann jag planerar om några av de högst troligen döda pelargonerna när vi kom hem efter vaccinera Agnes-äta lunch på stan-låna böcker på bibblan-rundan och M fortsatte sova i vagnen.

Sakta men säkert blir det förhoppningsvis grönare här hemma.

Lev mer på mindre

Hittade läsprov på boken "Lev mer på mindre". Inspiration, men också recept som känns igen. Kanske det blir rundgång i lev-enklare-världen. Hur som helst så tyckte jag om det jag såg.

Tjuvläs här >>>

Loppisfynd

Igår drog jag och Åsa ut på loppisäventyr till en kvinna som skulle flytta till mindre och bjöd hem folk till sitt hus för att köpa bort det hon inte ville flytta med. En rolig idé och lite lustigt att gå och rota i någons skåp och lådor. Kanske var det därför som jag hittade den i princip nya gjutjärnsgrytan först efter typ tredje varvet i köket?

Det är något som jag iallafall lärt mig nu när jag mer och mer handlar på loppis. Det tar tid att hitta saker och jag ser inte fynden direkt utan måste gå en extra runda, eller två för att ta in allt (och sortera bort krimskramset).

Gjutjärnsgrytan visade sig vara en ostfonduegryta men den fungerade helt bra att laga dagens grönsaksgryta i också. Jag tog grytan, ett medicinskåp, en äppelurkärnare (som jag riktigt var på jakt efter) och lite annat smått och gott till en summa under grytans inköpspris på 549 kr. Jag tror minsann att jag börjar bli hyfast bra på det här med loppis.

Ett rengöringstips för gjutjärn är salt. Diskmedel är big NO NO, men köper man loppis så vill man ju göra rent den extra och inte bara använda hett vatten. Detta testades på vår egna gamla panna i helgen och jag följde "Morotslivs" instruktioner:

Storstäda stekpannan
Häll grovsalt i din stekpanna så att botten täcks med ett ca 5mm tjockt lager. Sätt pannan på spisen och ha värmen på max, låt stå i ca 30 minuter. Skaka om emellanåt. Saltet kommer nu att dra ur allt fastbränt fett ur pannan så att den blir fin igen. Häll sen bort saltet och låt pannan svalna.

Du kan sen även olja in din stekpanna för att undvika att maten bränner fast de första gångerna. Häll olja i pannan så att det täcker hela botten. Sätt pannan på spisen på mycket svag värme. Låt oljan sakta värmas in i pannan i ca 15 minuter. Skaka hela tiden, om den torkar ur små fläckar så har du för hög värme. Häll sen bort all olja och torka ur pannan med vanligt hushållspapper.

Fred på jorden

På radion berättar nyhetsuppläsaren att vapenförsäljningen ökar. Galen galen värld.

Kolla in länken där Sven Melander till slut kan konstatera att svenska barn önskar sig fred på jorden >>>

En önskan som vi vuxna har liiiite svårt att leva upp till.

Den där stängda gatan

Fem år sedan jag skrev om den stängda gatan i Hebron. Idag lånar jag text av en annan följeslagare på plats - Maria Kabatanya

***************

Open Shuhada street day 24 februari 2012

Separation
We walk on a winding, tarmac road leading up the hill to the Israeli settlement of Kiryat Arba.1 Palestinian homes line the street to the left and right. Checkpoints and watch towers, manned by Israeli soldiers, are a recurrent sight. A group of soldiers look down the road from the rooftop of a building ahead of us. They watch the Palestinians and Israeli settlers walking on the road. They watch us in our EAPPI vests.2 Israeli army jeeps and settler cars occasionally pass us on the road. It is a road that, despite the abundance of Palestinian homes in the area, only a few Palestinians with permits are allowed to drive on. It is a road that setters can use as they please.

It is late Saturday afternoon. Young Israeli soldiers stand at different locations along the road leading up to the settlement, all the way up the hill. Guns close to their chests and hips. The green silhouette of their army uniforms and berets stand out on the horizon, that’s otherwise dominated by the grey colour of the wire fence enclosing the settlement they guard in the background. The tarmac road leads up to both Palestinian houses and to the settlement. Two settlers make their way down the road from the settlement. Chatting as they approach and greet the soldiers. A group of Palestinian women make their way down the hill from a house just outside the settlement fence. Unlike the settlers, the women do not use the road. Walking instead on the hilly fields on the side of the road. For they are not allowed to use the road on Saturday.

A line of concrete blocks form a boundary line between the tarmac road and Palestinian homes to the side of the road. Two Palestinian boys with a bicycle make their way down the hill. Negotiating the stony, uneven surface of the path to the side of the concrete block. For they are not allowed to walk on the road. The boys approach an area where an Israeli soldier stands. The settlers approach the same area on the tarmac road. The soldier signals for the boys to stop. He escorts the settlers for a short distance as they pass by. The boys are allowed to continue on only when the settlers are at a distance. And they are only allowed to walk on the side of the concrete barrier. Not on the road. We witness separation.

We approach the soldier and ask why the Palestinians have to walk in the fields and on the ditch-like path on the side, while the settlers use the road. “It is the Sabbath today and the settlers are on their way to pray so only they are allowed to use the tarmac road. We do not want trouble. We keep the Israelis and Palestinians apart so that nobody gets attacked by somebody. That is why the Palestinians are not allowed to use the road on Saturdays”, he explains.

It is the story of a policy of separation. A scenario that is not unique to this particular road in Hebron. We witness it on Al Sahla street, where Palestinians are not allowed to walk on the road. Using instead a narrow walkway separated from the tarmac road which is reserved for settlers. Israeli soldiers stand at checkpoints on this street and fiercely enforce this policy. Any Palestinian that would attempt to walk on the road is normally shouted at and pushed back by soldiers. Palestinians with homes along Al Sahla street must have permits which they must show the soldiers in order to be allowed on this street, in order to access their homes.

We witness the separation policy also on Shuhada street.3 On parts of it Palestinians are allowed to walk, but not drive. On other parts of it Palestinians are forbidden to both walk and drive. Settlers can use the entire length of the street as they please. What once used to the commercial center of Hebron, a thriving, bustling street, has for years been closed to Palestinians by Israeli military order.4 It has, since the year 2 000 been forbidden for Palestinians to walk and drive on most parts of Shuhada street. Not just on Saturdays, but everyday. We witness a policy of separation in the name of protecting the settlers.5 Separation in the absence of, in the place of enduring peace.

Maria Kabatanya, Hebron

1 Settlements are communities that have been built on land occupied by Israel in breach of international humanitarian law. Settlements have been built in the Occupied Palestinian Territories during the 40 year occupation, with political, military and and financial support from the Israeli government. Settlements have been built on land confiscated from Palestinians through military order. http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=971

2 The Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI) brings internationals to the West Bank to experience life under occupation. Ecumenical Accompaniers (EAs) provide protective presence to vulnerable communities, monitor and report human rights abuses and support Palestinians and Israelis working together for peace. When they return home, EAs campaign for a just and peaceful resolution to the Israeli/Palestinian conflict through an end to the occupation, respect for international law and implementation of UN resolutions. http://www.eappi.org/

3 Closures, http://www.tiph.org/en/About_Hebron/Hebron_today/

4 Shuhada street, The Dying Heart of Hebron. http://www.eappi.org/index.php?id=75735 Hebron City Center, http://www.btselem.org/hebron

Våga fråga

Jag är på stan. Solo.

Uppdrag: Inläsning och sortering av tankar inför mitt uppdrag på Litteraturdagarna, att moderera samtal utifrån rubriken: "Vem i hela världen kan vi lita på? Om att äga sanningen om vad som syns i horisonten."

På väg till lunchen hör jag en lillkille fråga sin pappa:

Pappa, men hur hamnar stenen i skon?

Lärdom. Barnets perspektiv. Våga fråga. Sanningen är inte alltid sann.

Ett knapptryck bort från Barcelona

Jag glömmer bort Liz blogg på mina bloggrundor. Nu kikade jag in där igen och blev fylld av fina bilder och hastigt meddragen till Tempel bar där jag fick dela hennes minnen men också fara vidare i min egen minnesbana från tiden i Dublin.

Hon har dessutom satt ihop en Barcelonaguide så i väntan på det riktiga besöket ska jag ta mig dit genom Liz guide.

Kanske till och med bättre än verkligheten? Definitift klimatsmart så här i Ekofasta-tider!

Dagens eko

Så här på Askonsdagen och inledningen av fastan blir Dagens Eko tips om att Ekofasta.

Fastlagsbrasa blev klotgrill

Utsikt när det inte är vinter och snålblås...

Igår bjöd vädret på både sprakande vintersol och kylig vind. När vi skulle tända brasan för att grilla och avsluta med semlor blåste det för hårt för att det skulle bli trevlig samkväm runt brasan.


Det blev ändrade planer. Grillen tändes istället utanför svärföräldrarnas hus, maten åts ute men sedan gick vi in och drack kaffe och avnjöt fastlagsbullar. Innan hade vi också hunnit med fika på bron i form av apelsinklyftor och lite pulkaåkning. Utevistelse behöver inte vara så krångligt. Det gäller bara att komma sig iväg.

Medierna granskar media

Talespersonen för bosättarna i Hebron filmar en man TIPH - den organisation som guidade Björklund i Hebron.

Media granskas i radioprogrammet Medierna. Programmet rekommenderas!

I senaste programmet tar de upp SVTs inslag om de israeliska bosättarnas attack mot vice statsminister Björklund som jag skrev om tidigare på bloggen. Lyssna (26 minuter in i programmet) här >>>

This is a man's world

Blir lite lätt illamående. Och inte utav för många fastlagsbullar utan av gubbsen. Efter att ha sett Svante Tidholms dokumentär Som en pascha och fått förmånen att lyssna till hans resonemang efteråt liksom vänder det sig i magen när jag hör om nyheterna att Dominique Strauss Kahn.

IMF-gubben kom undan i USA efter att högst troligen våldtagit en städerska och nu förhörs han om medverkan på en sexfest och ev koppleri. Hans advokat lär ha försökt vända på steken och frågan i försvar; går det att se om en naken kvinna är prostituerad.

I mitt huvud spelas galna bilderna från Tidholms dokumentär om höghusbordellen i Köln upp. Och tankarna på vilket samhälle som mina flickor kommer att möta.

This is a man's world...

Over and out - lätt deprimerad trots solskenet....

Titta på intervjun med Tidholm och se filmen.

*******
Uppdatering: Läs en artikel om filmvisningen på Åland och sammanfattad bakgrundsinfo här
******

Palestinska köket

Efter mina fest- och matplaner kom jag ihåg ett radioprogram jag missat att lyssna på.

Meny i P1 besökte Abeer Assali i december och fick inspiration från Nablus på Västbanken >>>

Att komma till insikt

Igår kväll på yogagolvet kom jag till insikt. Det var meditation och jag försökt fokusera, eller inte fokusera på alla tankar som trängde på. Det var då jag kom på ett viktigt inköp jag måste göra.

En termometer så jag kan laga falafel. Jag är lite harig när det gäller het olja så en termometer skulle vara lösningen på min längtan efter riktigt goda falafelbollar.

Så började alltså meditationen och sedan fortsatte den med att planera en fest med fokus på det där heliga håliga landet. Idén bottnar i att jag höll en föreläsning om min tid som följeslagare igen i början på året. En av mina nya vänner ville gärna komma men kunde inte. Så en fest för några vänninor är det jag tänker. En blandad skara. Vi ska se om det blir av, men planeringen fortsatte på yogamattan:

1. Mingel med dricka och tilltugg


2. Att slå följe för fred - eller vad var det Lotta nu gjorde där borta? Kartor, bilder och berättelser


3. Bad - festen får nog bli i sommar för det ska vara möjligt att simma i sjön, bada bastu och ta det lungt på vår veranda.


4. Mat! Rätter som for där i huvudet på yogagolvet var falafel, pitabröd, hoummus, friterad blomkål, baba ganoush, labneh, tabouli och var kan jag köpa zatar? Till maten serveras vatten och libanesiskt vin. Funderade också på om jag skulle laga maklobe i en vegetarisk variant.

Inser att festen måste verkligen vara i sommar för att jag ska kunna plocka persilja och mynta i landet. Kanske det var en mening med att jag satte persilja i växthuset. Tidig skörd var förhoppningen.

Vi ska se när denna fest blir av. Inshalla! Be'esrat hashem!

Gröna grodan på bananen....

Det är så lätt att tro att bara för att det sitter en klistermärksgroda på en banan så är den obesprutad....... Men icke sa nicke!

Läs en kort guide (fin sammanfattning på slutet) på Fröken Ekorekos blog >>>

Agnes försenade 1 års kontroll

Mycket heligt håligt land på bloggen på sistone, men nu en nyhet från lokalavdelningen.

Agnes vägde in på 12 kg på den försenade 1 årskontrollen. Och reser sig ståtligt i en reslig höjd av 82 cm. En lågoddsare är att hon släpper sargen i morgon och börjar gå för egen maskin.

Anat Cohen attackerade Björklund?

Vem var då kvinnan som attackerade Björklund i Hebron?

Mycket tyder på att det var Anat Cohen. Googla det om intresset finns. Kort kan jag säga att henne vill jag inte möta i en mörk (eller ljus) gränd!

I en artikel i New Yorker från 2004 beskrivs hon

Anat Cohen is known, even among Hebron’s Jews, who are some of the least placatory of all the settlers, for her ferocity. According to Army commanders, she has cursed and insulted soldiers, and assaulted Arabs. The first time we met, she told me that she was a soldier of God.

SVT ger schablonbilden när Björklund attackeras?

Hebron - galenskapens stad. Här en bild på israeliska militärposteringar på palestinska hem i området Tel rumeida, området "ovanför" gatan där Björklund attackerade.

SVT intervjuar Jan Björklund om attacken. De påstår först att det var en man som attackerade honom och sedan följer intervjun med Björklund.

Det var en kvinna som attackerade Björklund. Kanske en petitess men det fantastiska var att de sedan lyckades undvika att säga att det var en israeliska bosättare som angripit Björklund och sedan lät SVT arkivbilder på stenkastande palestinier rulla på i bakgrunden för att inrama berättelsen om incidenten.

Kanske omedvetet men det säger någonting om schablonbilden av palestinier. Om konflikten. Och hur SVT förmedlar den.

Se inslaget här

Välkommen till vardagen

Attacken mot Jan Björklund i Hebron blir liksom så surealistisk på något sätt. Läser på en blogg som beskriver mina tankar.

Jaha det var oväntat, att jag klarade mig oattackerad i tre månader i Hebron men att Jan Björklund blev attackerad av de människor han kräver att palestinierna ska sluta fred med innan han och Folkpartiet kan erkänna Palestina, var oväntat.

Jag klarade mig undan fysiska angrepp, men bosättarna hann dock med mordhot, glåpord och kasta ägg och sten mot mig.

De är inte vilka som helst. Bosättarna. Björklund attackerades av en kvinna utan vapen vad det verkar som. Citatet av Jan Björklunds presschef Anders Andrén är oslagbart.

- Men runt om fanns andra bosättare som bar sina vapen synliga.

Nähää! Välkommen till Hebron! Välkommen till verkligheten! Välkommen till vardagen! I Hebron är det bosättarna som får bära vapen. Öppet. Ungefär som en liten handväska hänger vapnet på ryggen, eller i hölster vid höften. Till detta kan du lägga den israeliska militära vapenarsenalen. Detta i kontrast till palestinierna som bor i det område Björklund blev attackerad. De får inte ha köksknivar hemma. Slaktarn styckar köttet innan det bärs hem. Ja, bärs hem, för bil får bara israeler köra i detta område.

Resultatet av attacken mot Björklund blev att rundturen avbröts. Våldet vann. Nu slapp Björklund se hur palestinierna som bor på den där förbjudna gatan måste klättra bakvägen på taken för att komma till sina hem. Nu slapp han se att deras ballkonger ser ut som burar när de är klädda i galler för att skydda sig mot attacker från israleiska bosättare. Nu slapp han se ockupationens konsekvens när den är riktigt skarp.

Björklunds delegation var inte den första på hög politisk nivå i Hebron och jag hoppas verkligen inte att det blev den sista. Risken finns nog att det kommer ta tid innan militären släpper in en ny delegation. En israelisk organisation bestående av fd soldater i just Hebron har med varierad framgång arrangerat rundturer. Även de har attackerats av bosättarna, för att militären sedan hävdar att de inte kan garantera säkerheten och avbryta rundturen.

Vill du fortsätta följa vardagen i Hebron när nyhetsskrimret lagt sig över Björklunds intressanta möte så rekommenderar jag bla

Sveriges Kristna Råds hemsida >>>
EAPPIs twitter
CPT >>>

Välkommen till Hebron Björklund!

Segregerade gatan Shuhada street i Hebron, Februari 2012 (photo: Hithabrut-Tarabut). Fördelning av gatans yta? Palestinier till vänster (tillåts endast gå), israeler till höger (får både gå och använda bil).

Välkommen till Hebron Björklund! Förlåt, men den första reaktionen när jag läser att Jan Björklund blivit attackerad av israreliska bosättare i Hebron är... skratt.

Och skrattet, som dock fastnar i halsen, bottnar i Björklund ovilja att erkänna en palestinsk stat. Nu blir han istället attackerad av israeliska bosättare och fick uppleva den vardag som palestrinierna lever i. Synd att besöket avbröts och hoppas att det inte leder till att armén inte tillåter fler stats- och delegationsbesök. En eloge till Björklund att han faktiskt var i Hebron!

Rubriken till detta inlägg kom spontant upp i mitt huvud och bottnar sig dels på min tid i Hebron och dokumentären Välkommen till Hebron som visar vardagen i denna delade stad på det av Israel ockuperade Västbanken.

Lånar barnläkarens ord

Barnläkaren Lars H Gustafsson bloggar (läs hela inlägget här):

Jag får lust att ropa: Lägg av, killar! Vi har inte tid med sådant här! Det finns alldeles för mycket att göra! Så låt oss återgå till dagordningen:

Sedan 1993 tycks sexuellt våld mot civila ha blivit än vanligare och allt mer systematiskt använt i väpnade konflikter. Det finns kvinnliga förövare, och pojkar våldtas ibland. Men de allra flesta förövare är män. Och offren är oftast kvinnor och unga flickor. Barn med andra ord.

Barnsexturismen är fortfarande skrämmande vanlig. Det finns kvinnor som utnyttjar småpojkar. Men det är långt vanligare att män köper sexuella tjänster av barn. Ibland av pojkar. Men mycket oftare av flickor.

I våra familjer pågår fortfarande våld av ibland brutalt slag. Barn blir vittnen till detta. Det finns kvinnor som brukar våld mot sin partner. Men det grova våldet, med de allvarliga skadorna, står oftast män för.

Allt våld ska bekämpas. Vi har alla ett gemensamt ansvar för det. Men så länge män står för det grövsta och mest förödande våldet ligger att särskilt ansvar på oss som män att fortsätta samtalet om vad det beror på – och vad vi kan göra åt det hela. I den meningen har ingenting förändrats sedan 1993.

Och låt oss inte glömma barnen!

Köp inte grisen i säcken

Quinoa och havregrynsgröt lät så bra där paketet stod i hyllan. Jag köpte ett paket men när jag sedan tittade närmare på innehållsförteckningen insåg jag att det inte var mycket quinoa där bland havregrynen. 5 procent närmare bestämt. Gröten var helt OK vad jag minns men jag köpte den inte fler gånger.

Eftersom gröt är det vi äter i princip alla dagar är det kul med variation. Så när jag hittade en påse quinoaflakes i butikenhyllan så fick den följa med hem. Perfekt att blanda quinoaflingor i havregrynen. Betydligt förmånligare än den färdigblandade påsen.

Dessutom ekologiskt för hela slanten.

Jag är orädd till dumhetens gräns

Foto: Rachalea Tonta (min polska följeslagarkollega)

Vardag i Hebron. Israeliska soldare patrullerar i Gamla stans gränder. Mitt hjärta går sönder när påminns om lilla pojken i vänstra hörnet.

"Var du inte rädd?" är den fråga som oftast ställts när jag i olika sammanhang pratat om hur det var att bo i Hebron på Västbanken.

För några dagar sedan hittade jag det bästa svaret på den frågan; Jag är orädd till dumhetens gräns. Svaret läste jag på på Lars H Gustafssons blogg.

Det är precis så jag vill leva. Både här och där.

Bitterfittan

Som blivande mamma finns det tusen böcker att läsa. Höggravid och på väg till bussen som skulle ta mig till färjan och sedan vidare till Åland sprang jag in på Pocketshop, fick syn på Maria Svelands bok Bitterfittan. På omslaget stod ett citat från Hallandspostens recension: "Det borde vara lag på att alla blivande föräldrar läste den här boken". OK, tänkte jag och köpte.

Egentligen hade jag fått Projektledaren säger upp sig som tips på "måste läsa bok för blivande föräldrar (läs mammor)", men nu blev det Svelands bok.

Detta var den enda bok både jag och sambon läste innan vi fick barn. Hur det påverkat vårt föräldrarskap vet jag inte. Men jag vet att Maria är en skarp kniv i lådan. Igår publicerade hon en artikel i DN - klicka och läs! Hatet som gör mig ­politiskt ­deprimerad

Majspyssel

Bild från EKOLEK

Idag öppnade jag och Molly en påse med Play majs. Riktigt roligt pyssel som beskrivs så här:

Giftfria och klimatsmarta byggbitar av majsstärkelse. Ett material som är fantastiskt roligt att arbeta med, man kan bygga enkelt eller göra det mer avancerat. Det passar väldigt många eftersom man anpassar byggandet efter sin egen förmåga. Med fantasins hjälp kan du åstadkomma nästan vad som helst. Fukta bitarna mot en wettexduk och sätt ihop. Du kan klippa, skära och forma bitarna hur du vill. Materialet fäster på trä, glas, papper och mycket annat. Bygg på pappskivor eller gör fina tittskåp i skokartonger. Toarullar, kartonger och pinnar är bra stöd att bygga runt. Du kan använda riktiga grenar när du gör träd.

Ormen, hunden och gubben som pysslats fram fick sedan följa med på lekäventyr när inte den ömma modern var delaktig.... Och vips så var "ormen i magen" som M förklarade det hela. Tur att vi leker med eko-grejer. Finns att köpa hos EKOLEK eller på Rena smörjan på Åland.

En sockerbagare

Bild från förra årets vegetariska kvällsmat...

Vilken tur att jag får vara hemma. Och, vilken tur att jag var tillbaks och jobbade mellan Agnes och Molly, annars hade jag nog inte riktigt sett tjusningen. Nu passar jag på att vara lite extra huslig. Eller, det är min referensram på att baka egna fastlagsbullar/semlor .

Tack vare bloggen "Bli rik i ditt liv!" hittade jag ett riktigt bra recept på semlor. Jag hade inte riktigt 50 g jäst hemma eftersom knappa 12 g använts till pizza tidigare, men det fungerade ändå.

Det var till och med mer än så. Det blev riktigt lyckat! Jag kunde inte riktigt rulla bullarna men jag delade degen i lagom stora bitar som blev hyfsat runda. Och mjuka. Och goda.

Kändisar i Indien

Det går bra för äventyrarna. Så här skriver de: Looks like we became first page celebreties here in Kottayam, south India. No wonder people were staring even more than usually on the street... Klicka på bilden så får du läsa om deras äventyr.

Pyssla

Molly blir mer och mer intresserad av pyssel. Numera sitter hon klistrad framför TVn när det är "Pysselskogen" (pysselprogram med saker från skogen, typ). Just nu samlar jag idéer om pysselsaker som inte är allt för stora projekt.

Idag fick jag ett tips om flaggtillverkning här. Det kan nog bli av. Lagom nivå. Jag har aldrig riktigt varit en pysslare. Men när vi väl kommer igång är det kul.

Inser att jag ska försöka samla alla olika pysselsaker på ett ställe för att göra pysslande lite enklare.

Lagom nivå blir det. Och bakning är ju som pyssel. Och det är någonting som vi båda gillar.

Uppfostringsinspiration

Ikväll hamnade jag in på en bloggingrunda som tog mig vidare till olika barnuppfostringsbloggar.

Bra - för jag inser att jag har varit nära att hamna i fel hjulspår. Jag gjorde det jag nu förstått är det dumma klassiska "NU åker jag..."

Stärkt möter jag nu morgondagen med matnyttiga alternativ och inspirerande tankar.

”Det är lika bra du kommer nu. För jag åker inte utan dig.”

*********
Lars H Gustafsson >>>
Petra Krantz Lindgren >>>

Dagens EKO

Frosta av frysen

Det positiva med att det är såååå kallt är att vinterns frysavfrostning går smidig.

1. Stäng av frysen
2. Ut med alla frysvaror
3. Se till att ha uppsamlare för allt vatten
4. Åk på barnsång
5. Kom hem med två sovande barn - lägg dem i vagnen och låt dem sova vidare
6. Torka ur frysen
7. Sätt igång frysen igen - in med maten igen när temperaturen är återställd
8. Sätt igång datorn och ta lite egentid. Känns extra bra att blogga om det också......

Grattis - nu är din frys ren och drar mindre el!

Hanna söker feministerna

DN idag...

Mitt svar till Hanna:

Från "hon som bara är hemma" --> heja Hanna! Vi feminister finns! Vi måste bara fixa klart i köket först, sen...

Hanna: Var finns den här feminismen?

Egentid och stress

Knasigt. Det är vad det är. Helt galet. Men när den där egentiden infaller så är det så lätt att stressa i gång och speeda runt för det är så mycket som ska hinnas med.

Lugn och fin.

Leksaker återuppstår

Den ömma modern har nu tagit fram de "beslagtagna"leksakerna. Tystnaden från barnens rum är andäktig.

När livet förändras

Visst förändras livet när man blir förälder. Igår kväll när jag speedade jag runt på Kantarellen (=matvarubutik....) utan inköpslista och ryckte åt mig ett paket blöjor fnissade jag lite för mig själv. Det var så fullt i vagnen så jag la paketet under vagnkorgen. På den plats där en platta öl lämpligast placeras. Inte för att vi brukade köpa så många plattor öl innan vi blev föräldrar men nu var det så tydligt vilken prioritering som gjordes.

I vagnen fanns istället två flaskor Sol-öl. Inköpta med lite nostalgi. Och ett löfte om ett fördelaktigt pris.

En länk till

En länk till för dig som vill tro att du befinner dig i NY. Hittar till de där mysiga restaurangerna, har hemmafest och bortafest och mingel och vänfest och jobbfest, gör små resor och ...

Med ojämna mellanrum hamnar jag här. Och mättar både mage, intryck och konsumtionsbehov på en och samma gång. Som en liten minisemester.

Award

Jag brukar hamnar hos En ekomamma i stan när jag är ute på bloggingtur. Nu har jag fått en utmärkelse och en hälsning från henne att länka till fem andra bloggar som jag tycker ska få en utmärkelse.

Jag tackar och bockar och skickar er raskt vidare till:

Karins miljöblogg
Kärlek hur fan gör man?
Fröken Ekoreko
Longfu and the world
Lite enklare

Nu ut och puffa lite på Molly så hon somnar i kväll...

Chokladbröd

Efter Molly och Agnes kakfest i Mollys säng lovade jag recept på dessa ljuvliga kakor. Passar lika bra direkt från frysen. Det är iallafall så jag oftast äter dem. Både nu och när jag som liten nallade kakor utan att mamma såg....

Mammas chokladbröd
200 gram smör
3 msk kakao
3 tsk vaniljsocker
5 dl vetemjöl
2 dl socker

Gräddas mitt i ugnen på 175 grader i ca 10 minuter

Rör margarinet och vaniljsockret mjukt. Blanda mjöl och kakao och rör ner i bunken. Rör ihop och tillsätt sedan lite socker i taget. Jag brukar använda degkrokarna på elvispen till allt... Dela degen i fyra delar och rulla till fyra långa korvar. Lägg två korvar på varje plåt. In i ugnen och låt sedan svalna något innan du skär små kakor (som kokakakor).

För övrigt ska jag prova att röra ner riven squash i nästa kladdkaka jag gör. Vi börjar bli lite gottegrisar här så med zucchini i kakan så kan en bit även innehålla vitamin C, vitamin A, folsyra och kalium. Återkommer om det lyckas...

Är det dags nu?

Kiss och bajsåldern? SVT hjälper iallafall till med sitt program "Biss och Kajs". Molly springer omkring och mumlar bajskorv , sjunger bajskorv....

Och nu när jag lyssnar på Bompa nu så avslutas programmet med:

Hejdå alla bajskorvar där hemma!

Om Biss och Kajs
Långt ner i kloakerna bor bajskorven Kajs och kisstrålen Biss. Äntligen har de fått en egen talkshow. Varje vecka bjuder de kända gäster som Munnen, Rumpan och Bloddroppen. Ämnena som avhandlas är pruttar, svett, kiss och annat som kommer ut ur kroppen.

Miffy på japanska

Molly gillat Miffy. Jag tror tycke uppstod på riktigt på Rädda Barnens Öppna förskola. Där skickas mjukis-Miffy runt i ringen på sångstunden.

Vi har inga filmer med Miffy, men youtubes oändliga möjligheter nyttjas. Det längsta programmet som jag hittade igår var japanska Miffy. Klick klick - knappt 10 minuter Miffy på japanska och Molly var nöjd.

Idag önskades Miffy igen. Samma program klickades igång med samma intresse. Jag lagade mat och hjälpte sedan att klicka fram Miffy på italienska. Den versionen var mer rockig. Hård musik och Miffy som lekte. Små avlastningar i vardagen.

Kanske även bra för kommande språkinlärning?!

Frys pannkakssmeten

På nyheterna var det ett inslag om all mat som slängs i vår rika del av världen. Ett handfast tips som jag ska lägga bakom örat var att frysa pannkakssmet. En månad håller det sig i frysen.

Inslaget berättade bland annat att det totala matsvinnet i EU motsvarar 179 kilo slängd mat per person - varje år. Knas! Inte så smart för miljön, eller plånboken.

Andra tips som livsmedleverket bjuder på
1. Planera ditt inköp och köp inte mer än ditt hushåll gör av med.
2. Ät upp maten i tid och håll koll på maten i kylskåp och frys.
3. Förvara dina livsmedel rätt, t.ex. frukt i kylskåp för längre hållbarhet.
4. Släng inte bara för att bäst före-datum har passerat. Titta, lukta och smaka.
5. Ta hand om dina rester, gör en plockmåltid eller frys in.

Botemedel för shoppingsugna

Bild från Sveriges radio där Bob Hansson sommarpratade jul 2003. Klicka på bilden så hittar du sommarpratet.

Ett plagg som fått människor att lida kan aldrig vara ett vackert plagg.

/Mahatma Gandhi/Bob Hansson

Bob Hanssons bok Vips så blev det liv var min kvällslektyr runt jul. Ett lästips!

På Bob Hanssons blogg hittade jag ett stycke ur boken som handlar om den indiska klädindustrin. Bob är i Indien och har handlöst förälskat sig i en indisk kvinna. Innan det kan bli aktuellt för någon närmare relation måste han, av olika anledningar, träffa alla hennes bröder och bli "godkänd". I detta avsnitt är han hos en av bröderna, ägaren av en klädfabrik, och ska nu arbeta i industrin.

- Sir, I think it’s factory time.
Betjänten log och förde huvudet åt sidan som en fågel. Genom fönstret hördes radioskval och någon gata bort skällde hundar.

På vägen åkte vi förbi ett landskap med torkande tyger i alla möjliga färger. Fotbollsplansstora områden täckta av orange och rosa tyger. Kilometerlånga ställningar med röda och ljusblå sjok som fladdrade i vinden. Som en oändlig åker där det enda som växte var färg.

När vi kom fram låg ångorna täta över fabriken. Jag visades runt. Blekning, färgning och tillskärning och till sist en stor sal full av tunna bruna människor som sydde. Allt Neendi tillverkade var export quality. Han sålde till Europa, mest Polen men också Schweiz.

- Do you know how to sew?
Jag skakade oroligt på huvudet.

- Ok. Then you can start with bleaching. It’s very important to know everything from the start.
Vad menade han? Skulle jag bleka kläder?

Läs vidare om vad Bob upplever under sin dag i fabriken här >>>

Jag åkte till Stockholm efter att ha läst boken och kom hem med en slips från Myrorna med elefanter på. Någon gång kan den nog hamna runt min svågers hals (hans fru samlar på elefanter....).

Slutsats. Just det stycket i boken dämpar ditt intresse för att konsumera mera.

Syskonkärlek

Dagens syskonkärlek....

Jag sitter vid datorn och söker recept för att använda ruccolan som blivit över. Hittar ruccolapesto och läser. Tycker mig höra tassade steg i köket, men fortsätter läsa.

Tjejerna leker bättre och bättre tillsammans och nu är de i sitt rum. När jag någon minut senare styr stegen mot hallen och kikar in i tjejernas rum så ser jag två skruttungar sittandes i Mollys säng. Med var sin sked. Kaksmulor überalles*. Molly matar Agnes med sked full med krossade chokladkakor.

De tassande stegen jag tyckte mig höra var Molly som tassade in i köket, hämtade kakor från plåten och så företagsamt såg till att både hon och Agnes fick en sked.

Återkommer med receptet på chokladbröd som de ljuvliga kakorna kallas.
___________________
*) Überalles. OK - det var en överdrift. Molly hade skött det hyfsat snyggt faktiskt. Så snyggt en 2,5åring nu kan äta småkakor i en säng.

Slå följe för freden

Som följeslagare deltar du bla vid demonstrationer. Här är en bild från en demonstration vid Beit Umar mot bygget av muren. En israelisk kvinna och en palestinsk man under paraplyet. Båda kommer från organisationen The parents circle - en organisation som samlar över 600 familjer berövats en nära anhörig i konflikten.

Du som följt bloggen ett tag vet att jag varit följeslagare i Israel/Palestina. Om du inte visste det kanske du undrat lite varför jag med ojämna mellanrum hamnar i det där heliga håliga landet. Min tid som följeslagare är en av anledningarna. Så nu vet du det.

Och nu har du chansen att göra det samma. Ansökningstiden går ut 5 februari. Läs mer på Sveriges Kristna Råds hemsida >>>

Mögelguiden

Det slängs tyvärr allt mer mat. Mat som skulle gå helt bra att äta. Enligt en sammanställning som svenksa livsmedelsverket har gjort slänger hushållen cirka 56 kilo fullt ätliga livsmedel per person och år. Helt galet.

Så nu när vi skulle äta scones till fikat och julklappssylten från Åsa såg liiiiite luden ut så sökte jag fakta innan jag slängde. Och ringde Åsa för att kolla hur mycket socker hon haft i sylten (har inverkan på om du kan ta bort övre lagret eller måste slänga).

Vår sylt hamnade i komposten. Här läser du om sylt och andra livsmedel >>>

Tacksamhet?

Vidgar begreppet lite:


Istället för att klaga över att vi inte har allt vi önskar oss borde vi vara tacksamma över att vi inte fått allt vi förtjänar.

Kommentars-knas

Jenny! Det är knas i kommentarsfältet. Därför har jag inte svarat på din fråga.

Här kommer svar på sovtidefrågan. Agnes är lite över året och sover nu bara en gång om dagen. 2-3 timmar blir det ute i vagnen efter lunch vid ca 12. Hon vaknar vid kl. 7.30-8.00 på morgonen och somnar vid kl. 20.15-20.45 på kvällen.

Over and out!

Indien - yes!

Nu ska ni få hänga med på äventyr. Mina vänner Åsa och Johan gör det andra drömmer om. Eller? Kanske är det bara jag som drömmer om fler resor?

Vill ni läsa om "Indienäventyr med två små knattar" så klicka vidare här >>>

Mr W

Lånar Fröken Ekorekos fina ord och film...

Låt oss avsluta jobbveckan och starta helgen klarsynt med den här filmen. Kontenta: Alla vill komma till nytta. Alla har potential.

Nytt... tror jag

Två sovande barn. Och nya rutiner. Enligt önskemål.

Agnes sover ingen förmiddagssömn utan hänger med vaken fram till lunch och somnar vid kl. 12-12.30. Hon sover ännu och är alltså inne på sin tredje sovtimme. Det ger egen tid med Molly så idag öppnade vi upp dockservisen i porslin.

Molly somnar strax efter 14. Vi ska se hur länge hon sover, men framförallt när hon hittar John Blund i kväll. Det börjar bli slut på de där middagssovningarna tror jag.

Over and out!

************
Till alla ickeföräldrar, alla som inte har barn i just 1 och 2,5 årsåldern (som jag antar, med full förståelse, bokstavligen skiter i sovtider) bjuder jag på en bra låt istället >>>
************

London nästa

Eller inte. Läste på en mammablogg om Lofsan som gjort London ensam med två barn i Molly och Agnes ålder.

Kanske det inte blir London men lite inspiration av att ta sig ut med båda tjejerna. Vi tar oss till barnmusiken iallafall. Och handlar. Och till parkverksamheten. Och till.......

Att se människan bakom tygbiten var för svårt

Cherin bloggar nu på egen blogg (tidigare här).

Hon är rent krasst den enda muslim i hijab jag känner i Norden. Hon var den första muslim som fick mig att på riktigt se utanför den "offerroll" som ofta tillskrivs kvinnor i sjal.

Det senaste inlägget handlar om vardagsrasism och avslutas Att se människan bakom tygbiten var för svårt.

Blogga eller inte

Ja, det är frågan? Hur som. I väntan på svaret skriver jag............

Jag snubblade över texten nedan, skriven av en medlem i CPT. Christian Peacemaker team. En organisation som har vänt på det här med att göra militärtjänstgöring. De gör fredstjänstgöring. De finns i bla Irak, Palestina och Colombia. Redo att dö för fred. Det är ofta äldre från USA, Kanada och England. Åtminstone de jag träffat.

January 5, 2012 – Hebron, Palestine

Welcoming the Enemy
“CPT! CPT! Come, come! The soldiers have a man!” Her voice startled me. Jean, Rosie, and I had been on afternoon patrol, but I had lagged behind to look at a few shops in Hebron’s Old City. Though I did not know the woman requesting my presence, she knew who I was because of my red hat and gray vest bearing the Christian Peacemaker Team logo. I was alone, inexperienced in the field.

Four soldiers stood in a semicircle next to a wall. One was pointing a gun at a Palestinian man; another had the Palestinian’s green identification card and was radioing his headquarters to check the ID. They do this from time to time—randomly check the IDs of passersby. As far as I can tell, no rationale exists for their method of choosing whom to check; the superior gives the command to check IDs, so they check IDs. For the soldiers, the agenda of the Palestinian or timeframe are not important. If a soldier wants to check an ID, then the Palestinian must stand there and wait. This man was not even crossing a checkpoint. He was walking through the Old City like everyone else.

“Why are you holding this man,” I said to one of the soldiers in the middle. “What did he do?” No answer. “Why do you need to check his ID?” The soldier looked up at my eyes, with seeming disdain, but said nothing. I turned to the man pointing the gun at the detainee. “Why are you pointing a gun at him? What did he do?” Still no response.

I began photographing and videoing with shaking hands. I had never before confronted someone carrying an automatic weapon, much less six people. After only a few minutes, however, the ID cleared, and the soldiers released the Palestinian.

Trailing them by only a few feet, I followed them as they walked in two lines, three to a line, and seemed to be practicing some kind of drill. Periodically, a couple would lift their rifles up, briefly taking aim at houses above, or down alleyways.

As they approached the end of the Old City, one of the soldiers in the back turned and quickly pointed the barrel of his weapon into an elderly man’s shop. The store owner sat out in front, his head just beneath the level of the gun’s barrel. He simply looked up at the soldiers passing his shop, bowed his head, lifted up his hand, palm upwards, and said, “Ahlan wasahlan, you are most welcome.” His response so caught me off guard I laughed out loud. Here was an IDF soldier, a member of the military occupying this Palestinian man’s land, who walked the streets of Hebron to protect the Jewish settlers who were illegally taking more and more land from this man and his people. In short, there walked his enemy.

And this Muslim man extended his hand in humble invitation. Resistance.

Kraft och glädje

Två så viktiga ord.

K R A F T & G L Ä D J E

Dessa kom på nyårsaftonsnatten i sms-form. Som en påminnelse, som ett medskick inför det stundande året. Jag har faktiskt lite oro i magen för hur det ska gå.

Men jag ska ta med mig kraften. Kraften att orka. Orka vara i nuet. I framtiden. Orka planera. Orka vara pedagog. Orka. Kraft att stå. Kraft att ge stöd. Kraft.

Och jag ska ta med mig glädjen. Glädjen att leva. Glädjen att se allt det fina. Glädje att ha möjligheter. Glädje att ha. Glädje att ge. Glädje att orka.

G L Ä D J E & K R A F T