Soldaterna

Israeliska soldater och palestinska skolpojkar vid en väggspärr i Hebron 2007

När jag hörde nyheten om nattens dödande utanför Gaza via radion bara strömmade tårarna ned för kinderna. Sambon undrade vad som hänt och jag undrade hur jag kan reagera som jag gör. Eller kanske inte. Är det inte konstigt att vi dagligen möts av nyheter om sorg, katastrofer, död och ändå reagerar så kallt. Vi lyssnar, analyserar och så sätter vi på kaffet och funderar på vad vår dag ska bestå av.

Idag gick nyheten rakt in. Människorna på båtarna, människorna i Gaza, människorna på Västbanken, människorna i Israel, de israeliska soldaterna som bordade skeppen... Många kloka har bloggat och belyst alla möjliga perspektiv.

Mina tankar går även till förövarna. Jag tänker på alla de unga israeliska soldaterna som jag mött, som stått och fingrat nervöst på sitt vapen, lite fundersam på sitt uppdrag när de sett verkligheten som råder på det av Israel ockuperade palestinska området. Berättat lite urskuldande att de måste vara här. Att inte göra militärtjänsten i Israel är svårt. Näst intill omöjligt om du inte vill klassas som sinnessjuk. Andra soldater har varit totalt slutna. Helt övertygade om att varenda liten palestinsk skolunge är terrorist och det heliga landet är lovat till judarna av Gud. Andra soldater som knappt varit torra bakom öronen, men givits makten att besluta om andra människors liv. Med en uppsyn som bara den maktfullkomlige kan ha står de vid vägspärren vid skolan, moskén, vid marknaden, längst vägkanten och beslutat om vem som får passera och vem som får vända om. Vem som får komma till sjukhuset, vem som kommer till sin mamma, sitt arbete, sin vännina, affären eller hem.

Kanske konstigt att tänka på dessa soldater nu, men egentligen inte. De är en del av allt. Den totala militariseringen av Israel påverkar hela samhället.

Vad händer nu? Vad händer när omvärldens fördömanden mot Israel strömmar in? Blir det reell skillnad för människorna? Lättas blokaden i Gaza efter så många år? Öppnas nya vägar eller stängs fler? Hur länge kommer Gaza vara på allas läppar? Hur snabbt glömmer världen?

Bloggar jag läser (och som jag nu ska se om jag hinner läsa innan jorden sötaste Molly vaknar):

Everywhere >>>

Anna Veeder >>>

Förebild

Micke och Abdullah spelar innebandy
Bild lånat från Mikael Anderssons blogg

Att ha en förebild, någon att låta sig inspireras av är en viktig del i livet. Det skriver Mikael Anderssons om på sin blogg som jag besöker med ojämna mellanrum. Han är en vän till min familj och han gav mig perspektiv på livet när jag var liten som jag kanske inte riktigt förstod vikten av förän nu "på äldre dar".

Ett tydligt minne är när Micke kommer till familjens minigolfbana körandes i sin bil. När jag läser hans bok förstår jag vilken seger det var - egen bil & körkort vägen till ett självständigt liv , men i ett barns ögon var det inget konstigt att Micke hade bil. Han hade ju fyllt 18...

I samband med att mina föräldrar hälsade på här på holmen så tittade vi på en riktigt bra intervju med Micke i programmet En bok en författare.

Se den här >>>

Rabarberdryck

Ett perfekt recept där du tar tillvara "rabarberrenset" och sedan kan använda rabarberna till en god paj eller kaka.

Orginalreceptet kommer från Hbl och presenteras nedan. Jag gjorde dock om receptet och testat mig fram med mindre socker och utan vin. Måste dock återkomma med ett recept för jag minns helt enkelt inte hur mycket jag ändrade.

Isad rabarberdryck
8-10 glas
2 kg rabarber,
2 dl strösocker,
2 dl råsocker,
1 flaska vitt vin 75 cl,
1 liter vatten,
saften av 1 citron,
6 msk vaniljsocker,
½ tsk kardemumma,
citronmeliss,
isbitar.

Skölj rabarbern väl. Skala stjälkarna och spar renset från dem. Lägg rabarberrenset och de övriga ingredienserna i en rymlig kastrull. Låt koka upp tills sockret smält och drycken fått fin färg och smak. Sila bort renset. Kyl drycken väl och servera med citronmelissblad och mycket väl krossad is. Spar den övriga skalade rabarbern och gör en härlig sommarpaj eller frys in till ett annat tillfälle.

*************************************************************
Uppdatering: Jag testade att göra drycken enligt följande recept:

1 kg rabarber (knappt)
1 liter vatten
½ dl citron (från ICA ekos på flaska då jag inte hade citron hemma)
1 ½ dl råsocker
½ tsk kardemumma
1 tsk vaniljpulver

Jag spädde med lite mer vatten vid serveringen, men tycker det är bra att ha det lite starkare om det ska bli bål eller annat gottigt. Kardemummasmaken blev kanske lite stark så en fjärdedels tesked kan säkert räcka gott och väl.

Ett skepp kommer lastat...

Foto över Gaza taget från en kulle i Israel våren 2007. Zeppelinaren som svävar ovanför är ständigt närvarande för att möjliggöra för Israel att se vilken aktivitet som försiggår inne på remsan.

...med författaren Henning Mankell, Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg, cement, avsaltningsanläggning och en hel del annat som saknas i det stängda Gaza.

Ship to Gaza är på väg till Gaza, den lilla landremsa på 362 kvadratkilomenter för att tillhandahålla förnödenheter och väcka opinion mot den israeliska blockaden av Gaza.
Debatörer blir provocerade över denna resa.

Jag blir provocerad över att Gazas befolkning fortfarande är instängt.

Dagens goda nyhet

Spädbarnsdödligheten (andelen barn som dör inom ett år från födelsen) i Afrika söder om Sahara sjönk från 15 procent 1960 till 12 procent 1980. 2007 hade spädbarnsdödligheten minskat till 9 procent.

Källa: Världsbanken

Bra att komma ihåg i dagens pessimistiska nyhetsbevakning >>>

Bojkott mot bosättningar

Art Gish från CPT vid en rundvandring i den lilla palestinska byn At Tuwani i södra Hebron våren 2007. Kolla länken och bli inspirerad av Art och hans fru som lever ickevåldsprincipen fullt ut. På kullarna i bakgrunen ses de israeliska bosättningarna med oranga tak. Klicka på bilden för att se den i stort format.

Idag hörde jag Cecilia Uddén rapportera om en palestinsk bojkott av varor producerade i israeliska bosättningar. Intressant! Observera att det är varor producerade i bosättningarna, dvs områden inne på det palestinska Västbanken som israeler har bosätt sig på. Dessa områden är alltifrån små husvagnssamhällen till samhällen på över 30 000 invånare med industiområden.

Uddén rapporterar bla:

Men Israel har reagerat med ilska. En minister klassade bojkotten som uppvigling, ett ifrågasättande av Israels existensberättigande. Bosättarorganisationen Yesha Council kräver att israel drar sig ur de indirekta fredsamtalen och att israels hamnar stängs för palestinska produkter så länge palestinierna ägnar sig åt ekonomisk terrorism, som man uttrycker det.

Men det blir svårt för Israel att klaga utomlands på palestiniernas senaste upptåg eftersom också världssamfundet klassar bosättningarna på västbanken som illegala.

Självhushållning och bojkott av isreliska varor var en viktig del i den första Intifadan. Idag är det svårare i och med att Israel kontrollerar införseln av varor i de palestinska områdena. Under min tid i the Holyland har jag aldrig ätit så mycket iraeliska produkter.

Läs och lyssna >>>
Se bilder och läs om bosättningar och arbetsvillkor på följeslagaren Stefan Olssons blogg >>>

Dagen med stort D

Vackra vallmo från en äng i södra Israel, nära Gazaremsan.

Det får bli ett sätt att hälsa till alla som firar shavuot

Vissa dagar händer det mer saker än andra. Energi föder ny energi och idag har det varit full fart.

1. Första aktiviteten var ett besök på 4H-gården med "onsdagssången". Största upplevelsen för Molly var nog att få se fåren och lammen IRL. Det var inte bara mamma som påstår att lammen säger BÄÄÄÄ... Picnik i vårsolen med traditionell picnicsmat a la tunnbrödsrulle, clementin och majsbågar.
2. In till stan där jag åt lunch med högravida Justina och Molly sov. När M vaknade köpte jag in en barntallrik till henne. På den var det kyckling så vi testade även det. Jag som sagt att om M ska äta kyckling så ska det vara en som vi vet hur den levt.... Nåja, bättre än att slänga tänkte jag, så hon åt några bitar.
3. Prommenad på stan med Justina. En sväng ned till Lilla holmen och där var det dags för eftermiddagssömnen.
4. In till landskapsregeringen och sökte min chef, som var på möte...
5. Handla banan för eftermiddagens mellanmål som intogs innan vi åkte hemåt.
6. Stannade och handlade på vägen där sambon mötte upp till M stora glädje.
7. Packa upp och snabblaga middag.
8. Städa huset.
9. Lägga Molly...
10. Nu ska jag ringa min bror för att kolla av sommarens planer.

Bara måste punkta upp allt :) Påfyllnaden är goda vänner och viktiga samtal.

Middagen trollade jag ihop av spagetti, pesto och kikärtor. Till detta en sallad med sockerärtor, ruccola, nykål, tomat toppat av en citronvinägrett. Molly gjorde tummen.

Tacksam för dagens energitillskott!