Min vackra stad

Sommarbild från orebro.se

Nytt försök! Ingen snöstorm, dåliga vägar eller köbildningar i huvudstaden ska få stoppa oss nu. Lungt och metodiskt ska vi till gnällbältets Mecka!

Nu är resan bokad. Mot hemstaden. En barndomsvän kommer hem och förnyar sitt visum så vi "utflyttade" passar på att samlas i hemstaden. I mitt huvud snurrar menyer, inköpslistor och upplevelser:

Äta
... buffe på stadsträdgården
... indiskt
... lunch på Creperiet (framför allt för den barnvänliga lekplatsen som finns inomhus. Glada lekande barn ger glada bubblande mammor...)
... lunch i Biverud

Handla
... på Ekobutiken i Stadsträdgården

Åka
... fin biogasdriven lila stadsbuss med Molly i barnvagn

Att öppna en gata

Huvudgatan i gamla stan i Hebron är stängd - för palestinier.

Engagerade människor arrangerar en manifestation den 25 februari för att åter öppna den gata som en gång i tiden var pulserande av liv och torghandel. Palestinierna vill åter få gå på gatan, använda huvudingången till sitt hus och slippa klättra på taket. Säkert drömmer de också om att kunna ha bilen utanför huset, veta att ambulansen kan komma hela vägen fram till sin ingång om det krävs, men en promenad är ett första steg.

Jag blir så engagerad och skulle kunna skriva och skriva och skriva om Hebron men jag lägger in några bilder nedan från en rundtur vintern 2007 (internationella och israeler får använda gatan)och länkar nedan.

M från Breaking the Silence berättar om sin tid i den israeliska militärer och sin tid i Hebron

Öde gata

Framsida till porten till palestinska hem på Shuhada street.

Läs mer på Open shuhadastreet >>>

Skriv under ett brev till Israels preminärminister >>>

Här kan du läsa min text om Hebron och Shuhada street från 2007 >>>

Nedan kan du läsa Zleikha Muhtaseb text, en äldre kvinna boendes på Shuhada street och som inte använt sin huvudingång på mycket länge:

What it means to re-open Shuhada Street...

Many people migh think why do we need to have Shuhada Street open... it's one of the most important streets in Hebron, as it connects the northern part of the city to the south. Not only this, it also connects people... many people have lost their social life when the Street was closed, because their relatives and friends do not like to be stopped at the check-points or in the streets when they come to visit. And when they visited in the past, it used to be a walking distance, but now they need to take a detour around the city to get to the house they desire. People now think ten times when they plan a visit to house at Shuhada Street. First, they have to consider the time that they will take for the visit, and the money they will spend. Many people lost their businesses when Shuhada Street was closed and the job opportunities are less available these day than before, so they have to think money wise.

Personally, I live at Shuhada Street but I can't use my front door because I am Palestinian. My neighbours made an opening in their wall to make me a passage so that I don't become a hostage in my house. In fact I live like a prisoner in my house. I have installed some wire fence on my balconies to be protected from the stones "gifts" that the settlers always throw at the house. Before the fence, I could not open my shutters. If by mistake I left the shutters open, I would immediately recieve the "gifts" from these settlers. I still recieve these "gifts" but they do not hit me like before. I collected these "gifts" and used them to decorate my garden and wrote the word "peace" in Arabic.

It's really hard to live where I am because everything is closed, I used to go shopping nearby, but now if I go shopping, I need to walk a distance and carry my shopping because I can't bring my shopping home in a car. One time I had a sever kidney pain, I could not have the ambulance in front of my door to go to the hospital. My brother's house is 2 minutes walk from Shuhada, but I need to walk about 20 minutes to get to his house.

The Israeli army and police always tell us that they are in the area for the protection of both Palestinians and Israelis, but in fact, they stormed my house 3 times in one week to check about a complaint from a soldier that some children threw stones at the street from my house, although I live only with my mother and have no children. Many times the settler children and youth threw stones at my house and I filed complaints to the soldiers and police, and they did nothing to stop it. Opening Shuhada Street is a big need for peace and humanity.

Zleikha Muhtaseb, Shuhada Street

Tjejerna

Isabella beskriver på sin fina blogg vilken påfyllnad det kan vara att träffa sina vänner. I det här fallet tjejkompisarna.

Ibland måste man få träffas bara tjejerna, i en alldeles liten konstellation. För pratets skull. För lyssnandet. Även om smått blir stort, stort blir smått och allt ställs på ända. Allting känns angeläget. Och faller slutligen på plats.

Jag kan inte göra annat än hålla med. Tacksamheten är att ha så många fina tjejkompisar. I går träffades vi ett gäng och blandade mat, dryck och prat i en fin kombination. Om inte snöyran sätter käppar i hjulet kommer jag att få träffa några av mina barndomsvänner nästa vecka. Längtar!


Följ Isabellas vardagsvisor här >>>

Hälsningar från Norrland

Gladaste tjejen med gudmors tovade skor från Jokkmokks markand

... och fina byxorna från Eva och tröjan från kusinen

... och sittandes på farmors trasmatta som har "bra skrap"

Har delat sparsamt med bilder på Molly på bloggen, men här kommer en bild med de fina skor som Mollys gudmor skickade på posten. De är inköpta på Jokkmokks markand.

Notera färgkombinationen. Det blir liksom two in one, de symboliserar både Mollys åländska blod och en hyllning till samerna.

Ljuvliga och ska enligt säker källa funka i arktisk kyla!

Förresten! Ni ser att Molly sitter :) I förrgår bestämde hon sig för att kunna sätta sig ordentligt upp själv. Tidigare har hon "divanlegat" och suttit med hjälp, men nu tog hon sig ordentligt upp själv i sittande ställning. Detta hände lagom till dusch och bad så jag kunde tvätta håret i "lugn och ro" där hon satt i baljan och skvätte - lyx.

Grattis i efterskott Molly 8 månader

Jaha, nu är jag mamma till en 8 månaders klimp. Molly växer så det knakar. På BVC vägde hon in på 11370 g och mätte 76 cm dagen innan sin 8 månadersdag. Jag känner mig dock fortfarande som en grön mamma och kommer väl så att göra en tid framöver...

Åtta månader verkar vara ett landmärke gällande maten. Nu ska det lassas in lite mer mat, lite oftare och fler alternativ. I allafall enligt alla råd som finns att läsa överallt. På 7 månadersdagen stolpade jag upp alla saker Molly stoppat i sig i ett inlägg som känns kul att ha kvar.

Nu kan den uppdateras med några tillägg:


Tomat
Skålla, ta bort kärnorna och stjälken till en början. Bebisar kan vara känsliga för tomatens höga syrahalt. Blir det rodnad kring munnen så vänta ett tag till nästa tomatförsök.

Sojabönor
Blötlägg och koka enligt anvisningar. Byt kokvattnet efter halva tiden för att minska gasbildning. Ta bort "skalet" för att minska fiberintaget för att minska fiberintaget. Små barn behöver mer energität mat än vuxna.

Brysselkål >>>

Röda linser >>>

Några svarta linser >>>

Lite lite mjölkprodukter >>>

Mango
Tar fryst och tinar och blandar med lite banan. Molly gör tummen upp, sambon tycker mango luktar skumt...

Päron

Äggvita >>>

Bröd & vetekex

Apelsin & clementin

Inspiration

Bilden på Micke från hans hemsida

Kaffe och inläsning av hur bilbarnstolen ska installeras. Puh! Laddar inför uppgiften och kollar en sväng på Mickes blogg. Hans bok Armlös, benlös men inte hopplös rekommenderas varmt:

Mikael Andersson var dömd till ett liv på institution när han föddes armlös och benlös i mitten av sextiotalet. Följ hans väg, från barndomens kamp mot kropp och fördomar, till idag då han är framgångsrik föreläsare, gift trebarnsfar och egen företagare.

Där finns också ett avsnitt där Mollys morfar porträtteras. Micke har lyckats beskriva både min pappas rättframhet och engagemang :)

I tacksamhetens tecken måste jag säga att jag är mycket glad att Micke var mycket på min pappas och farbrors minigolfbana så jag fick lära känna honom när jag var liten.

Guldstrumporna

"Tre kronor-strumporna" som införskaffades vid flytten österut. Märkligt hur nationalismen kan slå till...

Väl hemma ikväll förstod jag att mitt val av strumpor var helt rätt.

Guld till Charlotte Kalla :)